Det är svårt att sia, särskilt om framtiden. Ändå gör den ångande virkesmarknaden att det sias som aldrig förr. Om jag skulle sätta ihop en blandning av de ”worst case scenarios” som jag tagit del av på sistone skulle det se ut så här.
Det börjar med ett ”best case scenario” för skogsägarna. Konjunkturen fortsätter att vara stark liksom efterfrågan på skogsprodukter. Stormarnas virkeshögar är snart undanröjda och det blir särskild virkesbrist i Småland samtidigt som länderna på kontinenten allt mer övervinner transportkostnaderna och hittar råvara i Sverige, till exempel med Skogssällskapet som villig exportör. Utvecklingen eldas på av att Tyskland börjar betala skogsägarna för klimattjänster som stänger in virket.
Så långt allt väl för de svenska skogsägarna. Men för industrin börjar råvarupriserna bli svettiga trots god avsättning på färdiga produkter. Pengarna till marginalkostnader för importvirket går åt på hemmaplan. Redan denna sommar gör samtidigt Ryssland slag i saken och höjer exporttullarna. Avverkningsföretagen i Ryssland har redan dålig ekonomi så importörerna får ta hela smällen. Eftersom Finland är en storimportör ökar undertrycket runt Östersjön. Och eftersom Ryssland mot mångas förmodan hittar investerare för sina tänkta nya industrier i sitt ganska utfiskade Nordväst fullföljer man hotet att ta 50 euro per kubikmeter om två år. Strömmen av virke från Ryssland avstannar helt.
På företagen blir virkesköparna allt fler, men en del köporganisationer ägnar sig mer åt att vinna marknadsandelar än att öka avverkningarna så de ökande köpansträngningarna blir ett nollsummespel. Många i samhället anser dessutom att det inte är ”uthålligt skogsbruk” att avverka mer än tillväxten under ett antal år. Därför bromsas alla försök att på allvar öka slutavverkningarna. Eftersom stormarna har satt skräck i många skogsägare fortsätter dessutom gallringen att halta.
Samtidigt som virket blir dyrare för industrin blir det alltså ändå en ökad virkesbrist. Pappersindustrin brukar visserligen betala mindre per kubikmeter än sågarna men nu kastas bilden om. För skulle pappersindustrin stänga en fabrik som tickar kapitalkostnader och kan skapa förädlingsvinster bara för att virket blir dyrare? Nej, just det, det blir de olönsammaste sågarna som får stänga butiken först. Men snart följer de första massabruken. Allt medan virkesförråden växer.
För att konkurrera med något annat än priset erbjuder sig virkesköparna att ta över allt mer av förvaltningen av
Signatur, Bengt Ek privatskogen och efter en tid sköter virkesköparna allt åt många skogsägare
— inklusive försäljningen av deras virke
Text: Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivare