Björnligan skogsavverkning har sysslat med skogstjänster i 35 år. I uppdraget ingår att sälja kundernas virke och företaget har alltid varit noga med kvaliteten. Vid inmätning av massaved har vrakandelen legat nära noll under de senaste åren. Mätningsbeskeden visar att det förekommit visst avdrag för skogsröta, men det handlar fortfarande om leveransgilla stockar.
– Vi kan ta inmätningen av terminalvirke – det vill säga virke från hagmarker, parker och trädgårdar – som exempel. Vi har kört sådana virkeslaster till Skärblacka för manuell inmätning 38 gånger. Vid 29 av dessa har vi varit helt utan vrakvolym, men med ett litet avdrag för skogsröta i leveransgilla stockar.
Fjolårets leveranser av barrmassaved till mätstationen i Skärblacka var 2 047 kubikmeter fast mått under bark. Av detta var drygt 18 kubikmeter vrak, alltså mindre än en promille.
Men sedan bildmätningen infördes i september i år har andelen legat kring fyra procent. Det innebär minskade intäkter med 400 till 500 kronor per lass på cirka 40 kubik massaved, enligt Torsten Harrström. På ett år handlar det om minskade intäkter på totalt 15 000 till 16 000 kronor.
Han har funderat över anledningen och undrar om företaget numera får ett schablonvärde i stället för ett faktiskt värde.
SKOGEN vände sig till VMF Qbera som sköter virkesmätningen i Skärblacka. Magnus Haapaniemi ansvarar för kvalitet och kontroll på huvudkontoret och han förnekar bestämt att man använder schablonvärden. Varför Björnligan får större andel vrakning kan inte svara på.
– Men vi ser ju att vrakandelen varierar konstant hos våra kunder. Det varierar mellan olika leverantörer eller från ett år till ett annat. Kvaliteten på apteringen varierar mycket.
Han utesluter inte att det kan ha blivit fel vid bildmätningen.
– Fel kan alltid hända, oavsett om mätningen sker från en datorskärm eller om man står med traven framför sig, säger Magnus Haapaniemi.
Han tycker att det finns många missförstånd om den nya fjärrmätningstekniken.
– Det är väl i för sig naturligt att det finns en skepsis mot ny teknik. Och ska man vara självkritisk så borde vi kanske ha informerat bättre, säger han.
När virkesbilarna kommer till Skärblacka rullar de in genom en rigg utrustad med kameror där virkeslasten fotograferas. Bilder av varje trave bedöms sedan individuellt av SDC:s personal i Sundsvall precis på samma sätt som mätningen vid en mätbrygga görs.
– Mätmetoden är densamma, även om den sker med en annan teknik nu. Men precis som förut så gör vi en kontinuerlig kontrollmätning för att säkerställa hög kvalitet i virkesmätningen.
Magnus Haapaniemi säger att man alltid har rätt att begära kontrollmätning nästa gång man kommer om man är missnöjd med mätningen.
– Är man tveksam så tycker jag att man ska begära manuell kontrollmätning. Men tänk på att göra det i förväg. Bildmätning görs i Sundsvall i efterhand och när mätningsbeskedet når kunden finns ju inte den aktuella virkeslasten kvar.
En kontrollmätning kostar 2 000 kronor.
– Det är en symbolisk summa, de verkliga kostnaderna är betydligt högre. Mätningen tar en arbetsdag för två personer.
Björnligan har övervägt att göra en kontrollmätning, men tycker att det kostar för mycket.
– Vi kan bara konstatera: Det lönar sig dåligt med hög kvalitet på virket. Samtidigt vill jag inte döma: Kanske får man uppleva ett helt vrakfritt lass någon gång, säger Torsten Harrström hoppfullt.
SKOGEN 11/2017