I en tidigare debattartikel konstaterade jag att reglerna för EUs utsläppshandelssystem får den paradoxala konsekvensen att en ökad användning av bioenergi i stora energianläggningar, eller av trä istället för stål och cement vid byggnationer, inte minskar koldioxidutsläppen inom systemet. Rätt nyttjat kan skogen ge oss klimatneutrala råvaror och på så sätt ge ett värdefullt bidrag till vår välfärd. Det är bra. Hur stora utsläppen inom utsläppshandeln sammantaget blir avgörs däremot nästan uteslutande av hur många utsläppsrätter som ges ut, vilket regleras i direktivtexten, inte av om vi ökar eller minskar användningen av trä för energi- eller byggnadsändamål.
I en replik hävdar Mattias Goldmann, vd på tankesmedjan Fores, Anders Wijkman, tidigare Europaparlamentariker med mera samt Chalmers-professorerna Göran Berndes och Filip Johnsson att detta resonemang tidigare gällde, men att detta inte längre stämmer. (Därmed är de, såvitt jag kan förstå, överens med mig om att exempelvis den bioenergi som använts i stora industri- och energianläggningar åtminstone sedan 2013 och fram till nu inte har påverkat hur stora de totala utsläppen av koldioxid från anläggningar inom utsläppshandeln kan bli.)
KOMPLICERADE ÄNDRINGAR
Det de syftar på är att EUs regeringar och Europaparlamentet i början av 2018 kom överens om vissa (tekniskt mycket komplicerade) ändringar av direktivet om utsläppshandel, bland annat en mekanism som gör att en del av de utsläppsrätter som utfärdas under vissa förhållanden automatiskt kommer att annulleras innan de förts ut på marknaden (populärt kallad ”the Swedish solution”).
En konsekvens av de automatiska annulleringarna är att de totalt möjliga, långsiktiga utsläppen från utsläppshandelssystemet inte längre enbart (nästan), avgörs av hur många utsläppsrätter Kommissionen utfärdar, utan även i viss mån påverkas av hur snabbt utsläppen inom systemet sjunker. Minskar de snabbt, kommer fler utsläppsrätter att automatiskt annulleras, varvid de totala, möjliga framtida utsläppen i viss mån minskar. Faller utsläppen långsammare, blir effekten mindre.
KORT KLIMATVINST
Exakt hur det blir går inte att förutse, men finräknar man och utgår från realistiska antaganden blir slutsatsen, vilket jag nämner i min artikel, att nästan hela klimatvinsten av denna lösning uppstår under de närmaste 3-4 åren. Under 2019 och 2020 leder en utsläppsminskning med 1 ton till att annulleringarnas omfattning ökar med 0,8-0,9 ton (och att det totala utrymmet för utsläpp inom systemet i motsvarande mån minskar). Därefter försvagas efterhand sambandet mellan utsläpp och automatiska annulleringar och blir till sist noll, varvid systemet återgår till det läge som gällde tidigare. Min bedömning är att denna punkt nås om cirka 10 år.
Goldmann med flera verkar i stället föreställa sig att de automatiska annulleringarna ska fortsätta i evighet, och att klimatnyttan av större virkesuttag därmed är stor och permanent. Men så fungerar inte systemet och de automatiska annulleringarna har därmed liten relevans för den övergripande diskussionen om skogens roll i klimatpolitiken.
BEAKTAR INTE HANDELSSYSTEMET
Huvudbudskapet i min ursprungsartikel var dock att påpeka att de aktuella forskningsstudier som hävdar att ett ökat virkesuttag kraftigt minskar nettoutsläppen av växthusgaser drar felaktiga slutsatser om den svenska skogens roll i klimatpolitiken eftersom de inte beaktar effekterna av utsläppshandelssystemet. Jag gissar att Goldmann med flera delar denna uppfattning.
Återigen: Skogen är en fantastisk resurs som, rätt skött, permanent kan leverera klimatneutrala råvaror för energiutvinning, byggande och mycket annat. Gott så. Med det EU-regelverk som gäller är dock potentialen att bidra till att de totala utsläppen från de verksamheter som omfattas av utsläppshandel minskar utöver de ramar utsläppshandelsdirektivet tvingar fram, liten och snabbt avklingande.
MAGNUS NILSSON
Miljökonsult, klimatpolitisk analytiker.
Författare till ”EU, Sverige och klimatet – en guide för politiker och andra till EU:s nya klimatpolitik” (Arena Idé, 2019). Driver Klimat- och naturvårdsbloggen