Hans-Jöran Hildingsson och Skogssällskapet vill se en ändring av reglerna. Foto: Karin LepikkoDet växer bra i skogen. I Skara på fastigheten Remningstorp på totalt 1 274 hektar skogsmark är virkesförrådet högt, i snitt 200 kubik. Remningstorp är en stiftelse, grundad av SKF:s Sven Wingquist. Ändamålet är att utveckla fastigheten till ett ”skogslaboratorium och forskningsinstitut” och samtidigt sköta egendomen som förvaltas av Skogssällskapet i samråd med SLU.
– Stiftelsens styrelse tolkar statuterna som att skogsresursen ska utnyttjas effektivt och uthålligt med en så god avkastning som möjligt. Stiftelsen vill förekomma skogsskador genom en successiv sänkning av virkesförrådet, säger Hans-Jöran Hildingsson, senior rådgivare hos Skogssällskapet.
Men skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen begränsar stiftelsens möjligheter till det på grund av så kallade ransoneringsregler. De sätter bland annat ett tak för avverkningsarealen under en tioårsperiod. Stiftelsen har dock gjort en Heureka-analays som visar att avverkning på Remningstorp under vissa förutsättningar kan balansera mellan virkesförråd, skaderisker och uthållighet.
Ransoneringsreglerna berör fastigheter med större areal än femtio hektar. Har man över hundra hektar får man ha max femtio procent som kalmark eller skog yngre än tjugo år. Fastigheter över tusen hektar får under fem år avverka högst fem årsarealer.
Lagstiftningen berör arealen medan förvaltaren Skogssällskapets argument snarare gäller virkesförrådet per hektar. Det höga virkesförrådet i kombination med växtlig granskog bedöms vara extra stormkänsligt och man vill därför att Skogsstyrelsen gör undantag och tillåter avverkning utöver ransoneringsreglerna för att förekomma risker för ekonomiska skador. Genom avverkning räknar man med att sänka det genomsnittliga virkesförrådet till 170 kubik per hektar under tio år, i stället för att det ska ske under trettio år som lagen säger.
Skogsvårdslagens och därmed samhällets argument för ransoneringsreglerna är att bevara kontinuiteten i skogbruket. En skogsägare bör inte kunna avverka all skog på ett bräde, oavsett skäl, för att sedan vänta
i sextio år på nästa avverkningstillfälle. Lagen inskränker givetvis den enskilde markägarens bestämmanderätt.
För Remningstorps stiftelse är det därför andra argument som väger tyngre:
– Skogsvårdslagens strävan efter en jämn åldersfördelning i stort kan drabba den enskilde skogsägaren med ett ”förhållandevis olönsamt skogsbruk”, säger Hans-Jöran Hildingsson.
Han tycker att det är omodernt att ransonera en förnyelsebar resurs, i synnerhet som statistik pekar på att vi aldrig har haft så mycket skog som nu.
– Behövs verkligen SVL:s ransoneringsregler när skogarna blir allt virkesrikare?
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Prova på 3 nummer för endast 99 kr.
Klicka här» Nu spår Skogsällskapet att problemet med ransoneringsreglerna kommer att drabba fler skogsägare.
Remningstorp begärde dispens hos Skogsstyrelsen, men fick avslag eftersom Skogsstyrelsen ansåg dels att fastigheten inte hade någon förhöjd skaderisk, dels att ett undantag skulle medföra att ett stort antal andra brukningsenheter, i strid mot lagstiftarens avsikter, skulle komma att omfattas av just detta undantag.
Det senare håller ju förvaltaren Skogsällskapet med om – det vill säga att det sannolikt finns många fastigheter i liknande situation: Höga virkesförråd och därmed stora ekonomiska risktaganden.
Sedan överklagade Skogssällskapet myndighetens beslut till Förvaltningsrätten, men fick avslag även där. Bland annat med argumentet att enskilda skogsägare får tåla vissa restriktioner avseende sin egendom.
– Vi vill gärna se en förändring av ransoneringsreglerna och ser därför domen som ett underlag för fortsatt dialog, säger Hans-Jöran Hildingsson.
SKOGEN 2016/05