Virkesöverskott: En miljon hektar överflödig?

Den här artikeln är skriven av Bengt Åke Alriksson och ursprungligen publicerad i Tidningen SKOGEN #5 1992. Den är en del av vår serie Årsringar där vi publicerar material ur tidningens över 100-åriga arkiv.

Flera viktiga pappersprodukter görs numera med en ökande andel returfiber som basråvara. Det gäller t.ex. den norrlandsbaserade linerindustrin där returpapperet ersätter ytterligare massaved nästa år.

Men allra mest påtaglig för skogsbruket är ändå den vikande avsättningen av rensorterad granmassaved till tidningspappersindustrin.

Från att ha gjort det bästa tidningspapperet på färsk ved väntas den ökande användningen av returpapper som råvara plana ut på en inblandningsnivå runt 50 procent.

Teknikutveckling, sänkta kostnader för elenergi och råvara talar för returfibern. Men konsumentkrav och miljölagstiftning är kanske de allra starkaste bakomliggande drivkrafterna.

EG-krav även i Sverige?

Främst gäller detta inom EG-området, där bl.a. Tyskland föregått med hårda lagar om återvinning och där tuffa krav på inblandning av returfiber i tryckpapper är på gång.

Nyligen presenterade också miljövårdsberedningen inom miljödepartementet härhemma en utredning som skall ligga till grund för regeringens proposition om kretslopp och avfall senare i höst.

För pappersindustrin föreslås en lagstiftning i paritet med EG-kraven, bl.a. sägs det att krav på 25 procents returpappersinblandning i tidningspapper borde föreskrivas redan från årsskiftet, för att successivt öka till krav på 50 procents inblandning redan om åtta år, d.v.s. till år 2000.

Tidningspapper i norr?

Den svenska produktionen av tidningspapper var ifjol 2,3 miljoner ton, fördelat på de fem pappersbruken i Hylte och Kvarnsveden (Stora), Braviken och Hallstavik (MoDo) resp Ortviken (SCA).

Av dessa använder f.n. de tre sydligaste pappersbruken returfiber (500 000 ton totalt). De två nordligaste; Kvarnsveden i Borlänge och Ortviken i Sundsvall står i valet och kvalet.

Problemet är brukens geografiska läge, med långa transporter av importerat returpapper som följd. Men utan returfiberinblandning kommer tidningspapper av standardkvalitet förmodligen inte att kunna säljas på de viktigaste exportmarknaderna i framtiden.

SCA har redan garderat sig genom att ansöka om koncessionstillstånd för returpappersmassa. Kvarnsveden, med en mindre gynnsam lokalisering i inlandet, funderar som bäst på problemet.

– Vi följer utvecklingen och kraven från miljölagstiftningen och exportmarknaderna mycket noga, bekräftar John Svensson, fabrikschef på Kvarnsveden.

– Det gäller också det svenska utredningsförslaget som beställts av miljödepartementet. För vår del handlar en eventuell satsning på returpapper om en investering på en halv miljard kronor eller mera. Dessutom måste returpapperet importeras från utlandet. Därför måste vi först avvakta och se vad som verkligen faller ut i form av lagstiftning, understryker John Svensson.

Hans förhoppning är dock att bruket kan hitta nischprodukter inom tidningspapper där enbart färsk ved accepteras av både konsumenter och miljölagstiftning.

Mindre areal behövs

Bruken i Hylte och Braviken har kommit längst i anpassningen till EG:s återvinningskrav, med 50 resp 30 procents returfiberinblandning. I Hylte Bruk har redan 300 000 m3fub granmassaved ersatts med returpapper och ytterligare 100 000 kubikmeter är planerat att försvinna. I Braviken har behovet av virke nyligen minskats med 200 000 m3fub.

Redan den massaved som hittills ersatts av returfiber i Hylte Bruk, motsvarar ett bortfall av 80 000 hektar skogsmark!

Den framräknade arealen är baserad på ett åtgångstal av 2,4 m3fub/ton mekanisk massa, samt den genomsnittliga faktiska avverkningen i Götaland, enligt riksskogstaxeringen för perioden 1985/89. Således med nuvarande ambitionsnivå i skogsvård och avverkning.

Tänkvärt är att trots den unikt långa högkonjunkturen med rekordhöga virkespriser under denna period, låg den faktiska avverkningsnivån i Götaland ändå kvar på en så låg nivå som 3,6m3sk/ha/år. Det motsvarar 56 procent av tillväxten!

Samma förutsättningar, d.v.s. en successiv övergång till 50 percents inblandning av returfiber i tidningspapperet och en oförändrad avverkningsnivå, innebär att förbrukningen av rensorterad granmassaved i Götaland på sikt riskerar att eliminera behovet av virke från 690 000 hektar skogsmark.

Motsvarande siffra för regionen södra Norrland som utgör virkesfångstområde för Ortvikens pappersbruk, skulle göra 260 000 hektar överflödiga.

På riksnivå är motsvarande areal drygt 1,3 miljoner hektar 2,8 miljoner m3fub!

Öka eller sänka intensiteten?

Mot detta teoretiska resonemang kan göras många invändningar, men det är ett sätt – om än schablonartat – att ”översätta” industrins förändring till följder för skogsbruket. Ett alternativ är att hålla liv i hela skogsmarksarealen och istället sänka intensiteten i skogsvård och avverkning ytterligare över hela linjen.

Ett annat och mera troligt alternativ är att marknadskrafterna slår igenom. Då kommer skogsindustriernas hårda kostnadsjakt att obönhörligen tvinga fram en ökad koncentration av virkesfångsten närmre fabrikerna. Där kommer skötselintensiteten att öka – i linje med den utveckling mot plantageskogsbruk som sker internationellt.

Skogsmarkerna längst ifrån de kustbaserade stora bulkindustrierna hamnar utanför ett krympande virkesfångstområde. I första hand slår detta mot Norrlands inland, men även de inre delarna av Götaland. En ökad prispress på virket torde bli ofrånkomlig.

Minskad kapacitet

Utöver ersättning av färsk ved med returfiber, har industrikapaciteten i landet sjunkit med motsvarande en miljon fastkubikmeter bara på något år. Orsaken är strukturellt betingade nedläggningar av mindre massafabriker och boardindustri. Ytterligare ett antal miljoner fastkubikmeter i virkesförbrukning väntas försvinna av denna anledning under återstoden av 90-talet.

Eftersom ingen ersättningskapacitet har tillkommit, än mindre något nettotillskott, är matematiken i ovanstående räkneexempel inte helt irrelevant. Södras påtänkta utbyggnad av sulfatindustrin skulle t.ex. inte ens kompensera det minskande virkesbehov som kan bli ett faktum enbart p.g.a. ökad övergång till returfiber.

Ny kapacitet verkar förläggas till kontinenten. Nya användningsområden för virke som kan generera ett rotnetto åt skogsbruket är både önskvärt och nödvändigt.