Det är klimatet nära marken som undersökts (mikroklimatet). Det är temperaturen där som en växt eller djur faktiskt upplever. Exempel på svala platser är djupa skuggiga raviner, täta gamla skogar eller områden nära vatten.
– Att veta var de kalla platserna finns gör att vi kan skydda dem och hjälpa arter anpassade till kyla att överleva ett varmare klimat. Att veta hur kallare mikroklimat uppkommer betyder att vi kan skapa sådana platser genom att hantera våra skogar klokt, säger Caroline Greiser, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Forskarna upptäckte att sommarens maximala temperaturer vid skogsmarken kan skilja sig åt med mer än 10 grader på platser som endast är 100 meter från varandra.
De märkte också att temperaturskillnaderna mellan öppna och täta skogspartier är större än skillnaderna mellan den soliga och den skuggiga sidan av en kulle.
Till sin hjälp använde forskarna temperaturloggar inte större än en nagel. Loggarna spreds över ett 16 000 kvadratkilometer stort område i centrala Sverige för mätningar i över ett år.
Arbetet resulterade i skogsmikroklimatkartor.
Kartorna kan användas för fortsatt klimat- och skogsforskning, men också för artbevarande och planering av markanvändning.
– Vi hoppas att den här studien ökar medvetenheten om att skogens täthet är viktig för det mikroklimatiska landskapet och att skogsbruket har möjlighet att sakta ner förlusten av biologisk mångfald. Konkreta åtgärder kan vara att minska skogsfragmentering eller skapa buffertzoner kring kalla platser, så att de förblir kalla när man hugger i närliggande område, säger Caroline Greiser.
I teamet ingick forskare från Stockholms universitet, Marseille och Helsingfors.