Ordet tjärn till exempel har en komplicerad och urgammal bakgrund. Ser du en mörk eller ljus yta för din inre blick?
Tjärn har det hetat sedan medeltiden och troligen långt tillbaka med ganska få ändringar av ordet. Men några hundra år efter vår tideräknings början fanns det gotiska språket, som ingen talar nu. Gotiska har lämnat spår i svenskan och kanske bidragit till grunden för ordet tjärn.
Tittar man på gotiskan kan det finnas två olika ursprung till tjärn, och det är oklart vilket som är korrekt: Antingen kommer tjärn ur ett gotiskt ord för slita sönder och förstöra, kanske kan man tänka på det som en reva i marken?
Eller också härstammar tjärn ur ett gotiskt ord som betyder klar, glänsande och ljus. Kanske lite förvånande för den som mest ser en blank, svart tjärn mellan granarna. Vanligtvis står ordet i dag för en naturligt bildad skogssjö.
Tjärnet, tärnan och tärnen är olika lokala varianter av tjärn, som i rikssvenskan nu är ett n-ord (reale). Det heter alltså en tjärn, men poeten Gustaf Fröding räknade det som ett t-ord (neutrum):
”Det vackraste tjärnet i skogen
låg ensamt och tyst och klart
och växlade blickar med solen
och drömde så underbart.”
Ett annat vattenord är drog som kan uttalas med o eller å då det stavas dråg. Det står i många dialekter i västra Götaland för dalsänka, sankmark och kärr, och språkforskarna tror att ordet bland annat är släkt med ordet för timmer- eller staksläde, som kan heta drög eller drog.
En glup vill man inte råka ut för. I åtminstone Uppland stod det ordet en gång för en grop där det rinnande vattnet försvann eller uppslukades. Glup hör ihop med gap och svalg.
En göl kan både vara en liten djup skogssjö eller tjärn och en djuphåla i en flod eller sjöbotten. Som namn på sjö kan det också heta gyl.
Ett annat gammalt ord för djuphålan är hölja, hyl eller höl – olika varianter från dialekter och nordiska språk sedan fornsvensk tid. I Dalsland för hundra år sedan användes hölj för sjö som hängde ihop med ett längre vattendrag.
Ordet flo används i sydsvenska dialekter om en mindre, grund vattensamling som är uttorkad under en del av året. I norrländska dialekter däremot är en flo en tjärn eller sjö på en myr eller högmosse. I alla fall för hundra år sedan, enligt Svenska akademiens ordbok.
För många av orden för sjö och vatten är det svårt att säga något säkert om vad de betyder eller varifrån de har kommit. Säkert är i alla fall att de är gamla och det i sin tur visar förstås på att vattnet i skogen alltid har varit viktigt för de människor som har stannat till för att vila eller bygga ett hem i en liten röjning i skogen.
KÄLLOR Svenska akademiens ordbok, Nationalencyklopedin