”Vi kan inte vinna en produktivitetskamp mot eukalyptus”

Men röster höjs på nytt för att poängtera att framtiden är oviss. Tekniska framsteg lyfter snabbväxande lövträds position på marknaden och vi ser kraftigt ökade volymer av såväl skogsråvara som industriell kapacitet i bland annat Brasilien och Sydostasien.

Det väcker befogade frågor. Vad är svensk massaved värd i framtiden? Hur kommer det att gå för företagen som är mest exponerade?

Tidningen SKOGEN har pratat med Patric Selin, jägmästaren som är på väg att flytta till Brasilien, om utvecklingen för Sydamerikas massaproduktion och hans syn på framtiden.

– Står man i Sverige och tittar ut genom fönstret ser skogsvärlden ut på ett sätt. Står man Brasilien , Kina, Kanada eller Paraguay ser den annorlunda ut, konstaterar Patric Selin.

Biologisk utklassning och industriell skala

Den utlösande faktorn bakom den sydamerikanska expansionen stavas produktivitet. I Brasilien producerar eukalyptusodlingar i genomsnitt omkring 35 skogskubikmeter per hektar och år, och i de mest högavkastande regionerna överstiger tillväxten 40 kubikmeter.

På relativt begränsade arealer, där eukalyptusplantager 2024 uppgick till cirka 8,1 miljoner hektar i Brasilien (cirka en procent av landets yta), produceras enorma volymer billig industrifiber. Den brasilianska massaproduktionen har stigit stadigt till över 25 miljoner ton om året, och nästa utbyggnadsfas är redan inledd.

– Eukalyptus har funnits på marknaden länge och Brasilien har varit en stark massaproducent under många år. Skillnaden nu är kombinationen av flera faktorer, förklarar Patric Selin.

Produktiviteten fortsätter att förbättras genom genetik, skogsskötsel och teknik. Samtidigt byggs nya massabruk i snabb takt. Jättar som Suzano, Arauco och Bracell expanderar i Mato Grosso do Sul där det finns planer att plantera upp mot 300 000 hektar ny eukalyptus fram till 2030.

Läs även:
”Stuprörstänk i kolossalformat”

Selin lyfter även fram grannlandet Paraguay, där eukalyptusarealen ökar dramatiskt och landets första massafabrik är under uppbyggnad. Han anser att det är sannolikt att regionen tillför ytterligare 25 till 30 miljoner kubikmeter råvara inom tio år.

Tekniska framsteg utmanar långfibern

För svensk del har den värsta utmaningen tidigare hejdats av att barrskogens långa fibrer behövts för sina unika egenskaper. Men den tekniska gränsdragningslinjen suddas gradvis ut.

– Kortfiber kan genom forskning och utveckling användas i allt fler applikationer. Gränsen för vad som verkligen kräver långfiber är inte lika självklar längre. Hotet är alltså inte bara eukalyptus i sig, utan kombinationen av biologi, teknologi, kapital och en enorm industriell skala.

Samtidigt ställs den nordiska skogsindustrin inför höga råvarukostnader och strukturell press. Som exempel på strukturomvandlingen pekar Selin på Stora Ensos beslut att stänga en långfiberlinje i Skutskär för att istället öka sin fluffmassa, ett segment där nordisk fiber har tydliga konkurrensfördelar.

Ett annat globalt skifte sker i öst. Kina är inte längre en passiv importör av massa. Man satsar på egen produktion av råvara och egna bruk för att minska strategiska beroenden.

Mer värde per kubikmeter

Trots den sydamerikanska volymoffensiven anser Patric Selin inte att svensk skogsindustri står handfallen. I Norden finns djup kompetens och avancerad förädling. Men han menar att strategiomläggningen måste lägga i en högre växel.

– Vi kan inte vinna en biologisk produktivitetskamp mot eukalyptus. Därför behöver vi förutom ökad effektivisering fokusera ännu mer på produkter där vår råvara ger ett verkligt mervärde: specialmassa, fluff, förpackningar, träbyggande, nya biomaterial, ligninprodukter, textilfiber och bioraffinaderier.

Det handlar om att utvinna maximalt värde ur varje avverkad kubikmeter.

– Vi måste våga utmana gamla sanningar. Vilka produkter behöver egentligen långfiber om tio år, och vilka nya produkter kan vi skapa där kunden faktiskt är beredd att betala för långfiberns unika egenskaper? Jag skulle vilja se ett ännu högre tempo där.

Brasiliens flaskhalsar och utmaningar

Träden växer förvisso snabbt, men utvecklingen i Sydamerika sker inte utan friktion. Det brasilianska skogsbruket står också inför utmaningar.

– Det är viktigt att inte dra Brasiliens utveckling framåt med en rak linjal, betonar Selin. Vattenbalansen är en nyckelfråga som måste tas på största allvar, framför allt i torrare regioner. Därtill kommer klimatförändringar med torka, brand, stormar samt ökat tryck från skadegörare och sjukdomar.

Även markkonkurrensen sätter gränser. Eukalyptus odlas på mark som ständigt konkurrerar med andra lönsamma näringar som soja, majs och boskapsskötsel.

 Eftersom en eukalyptusplantage inte utgör en naturlig skog krävs omfattande landskapsplanering med ekologiska korridorer och skyddade områden för att behålla den sociala och miljömässiga acceptansen.

En framtidsspaning

Hur ser det konkurrensmässiga landskapet ut om tio år? Selin ser framför sig att eukalyptus och andra snabbväxande lövträd fortsätter att ta marknadsandelar. Ett långskott kan vara en mer diversifierad fibermarknad där alternativa råvaror som hampa, bambu och jordbruksrester kan komma att ta större plats. Kina har testat detta med bristande lönsamhet men varför inte?

Men framför allt handlar det om att se skogens roll i ett större, fossilsnålt sammanhang.

– Skogsbaserade produkter konkurrerar inte bara med skog på andra sidan jordklotet, utan i högsta grad med olja, kol, gas och plast, understryker Selin.

Efterfrågan på förnybar fiber kommer att öka globalt i takt med omställningen. För svensk del innebär detta att massaveden och skogsbruket måste förfina sin givna nisch.

– Eukalyptus ligger enligt min bedömning i ledningen när det gäller kostnadseffektiv produktion av ny industrifiber. Men loppet om vem som skapar mest värde ur framtidens fiber är långt ifrån avgjort. Ingen region har alla fördelar, och vi ska inte utgå från att det sätt vi använder skogsråvaran på idag är det optimala om tio eller tjugo år.