Avsikten var naturligtvis inte att föregripa samverkansgruppens arbete. Snarare ville vi markera behovet av ett rejält omtag i frågan.
Vi har också från många håll mött förståelse och medhåll för att arbetssätten för identifiering av nyckelbiotoper behöver utvecklas i nordvästra Sverige.
Vi har – bland annat i ett pressmeddelande som gick ut tisdagen den 28 mars – varit tydliga med våra förväntningar på skogsbruket. Skogsstyrelsen uppmanar därför på nytt skogsbrukets aktörer att öppet redovisa hur de tänker agera för att undanta dessa skogar från avverkning.
Skogsstyrelsen kommer via satellitbilder och GIS-analyser att följa upp och redovisa hur skogsbruket lever upp till sitt ansvarstagande i nordvästra Sverige. Samtidigt fortsätter vi att arbeta med rådgivning, tillsyn och områdesskydd i området. Om det behövs gör vi också fler fältbesök än vanligt för att kontrollera avverkningsanmälningar på platser med höga naturvärden. Vi lägger inte det naturvårdande arbetet i malpåse under pausen.
När det gäller samverkansgruppen och processen kring den är vi eniga med Johanna Sandahl och Peter Westman om vikten av att få till stånd ett bra arbetssätt för alla aktörer. Och självklart ska kartläggningar ske och befintlig kunskap sammanställas om områdets skogliga naturvärden.
Vi avser att bjuda in fler miljöorganisationer att delta i samverkansgruppen. Vi diskuterar också möjligheten att anlita en extern processledare.
Det verkligt väsentliga är att utveckla arbetssätten till något bättre än det som gällt hittills, skriver Herman Sundqvist i debattartikeln i Altinget.