Den senaste jag hörde gick ungefär så här:
– EU borde ta ansvaret för skogsbrandbekämpningen, särskilt på vintern. Vår regering bryr sig inte, sa greken.
– På vintern? svarade svensken. Helt ointressant, försök tända eld på en snötyngd gran!
Då begärde Maltas representant ordet. ”Och vill förstås rösta ner oss nordbor”, tänkte svensken, men:
– Jag håller med Sverige, sa maltesen. Det är onödigt. Vi har ingen skog.
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»Det kan tyckas knäppt att alla dessa länder ska leka familjeråd och göra så många saker tillsammans och på samma sätt. Irritationen märks bland svenska skogsbrukare efter olika beslut om spårbarhet, avverkningsnivåer, biobränsle, artskydd och vattenvård.
Som extrem handelsnation och handelsbransch behöver vi naturligtvis gemensamma regler kring export och import. Och man brukar säga att den som inte sitter med vid bordet står på menyn. Det är inte minst därför vi villigt gick och röstade den 26 maj.
Men Sverige behöver också aktivt driva miljöpolitiken i Bryssel, nu mer än någonsin. Temperaturökningen är ingen tillväxtbringande välsignelse för svenska skogsbrukare. Insekternas och eldens härjande i Nordamerika är ett varnande exempel. Sveriges, EU:s och världens klimatmål är dessutom troligen omöjliga att nå. Pressen kommer att öka.
När klimatpolitiken ställs mer på sin spets kommer EU och andra internationella samarbeten att ha två vägar att välja på i skogsfrågan: Antingen satsa långsiktigt på förnybart eller bromsa skogsbruket för att fånga upp koldioxid snabbare.
Det är inte länge sedan EU var nära att dra iväg mot den första lösningen (när man röstade om LULUCF).
Lyckligtvis har det genom åren visat sig att de svenska partiernas olika företrädare i Bryssel i första hand är en röst för det nordiska perspektivet. Partitillhörigheten färgar de så kallade mepparnas (members of parliament) arbete först i andra hand. Det är inte bara så att vi har snö på vintern, vi har visat på det nödvändiga med ett långsiktigt skogsbruk och en långsiktig skogspolitik.
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivare
Att skogsindustrin inte kan sälja nyckelbiotopsvirke visar att skogsnäringen aldrig kommer vinna den internationella miljörörelsens hjärta. Därför behöver vi också prata direkt med de andra länderna. I Bryssel. Kompromisser kan göra vem som helst galen, men hellre sitta med vid bordet än att stå på menyn.
SKOGEN 5/2019