Skogsbrukskritiker klagar i insändare över lögner som skall komma från skogssektorn.
Jag kan emellertid också lista påståenden från skogsbrukskritiker som jag anser mig veta är fel, tvivelaktiga eller helt galna.
Men jag vet också att många av mina miljövänner helt enkelt är förtvivlade över dagens skogssituation. Inte märkligt att det ibland blir så att överdrifter och vita lögner accepteras som sanning.
Nyligen har den nya skogsutredningen kommit.
Genomfördes merparten av förslagen så skulle kanske livet bli lite lättare för småskogsägare. Dock tror jag mig veta vad organisationer som Svenska naturskyddsföreningen och WWF kommer att säga. Likaså politiska partier som MP och V och troligtvis även tidningar som Dagens nyheter och Aftonbladet. Nämligen: katastrof!
Antagligen beslutas snart om en ny skogspolitik trots protester från miljöorganisationer. Det lär inte leda till någon framtida fred. Tvärtom lär vi kunna se fram emot fortsatt skyttegravskrig.
Vad som behövs synes mig vara en kompletterande utredning som ser på de skogsfrågor som oroar skogsägare och allmänhet. Skogsägarens roll, klimatfrågan och den biologiska mångfalden måste alla vägas in. En sådan utredning borde inte göras av lavälskare eller proponenter av intensivt skogsbruk.
Jag förstår inte hur det skulle
varit bättre för klimatet om vi dragit ner på skogsbruket 1925
Frågan är: Går det att hitta icke troende forskare? Klarar forskarna verkligen av att plocka fram fördelar och nackdelar med de olika alternativen som kan identifieras? Jag tycker cirkusen hittills är en skandal.
Det finns många åsikter om skog och klimat. Trots skogsbruk så har virkestillgången i Sveriges skogar ökat med runt 2 miljarder m3 under de senaste hundra åren. Under perioden 1925-2025 har avverkningen i Sveriges skogar varit totalt kring 5 miljarder m3. Jag gissar att ca 2 miljoner m3 blivit sågtimmer. Det betyder väl att cirka 4 miljarder ton CO2 hålls utanför atmosfären. Hade inte ved använts för exempelvis byggnader så hade ofta betong använts istället för ved och gett mycket stora utsläpp.
Det finns alltså en substitutionseffekt dolt i siffrorna. Resten av veden har väsentligen används för papper och energi, eller i slutändan ofta energi som gett CO2 -utsläpp. Hade inte ved använts så hade olja/kol använts och också gett CO2–utsläpp. Kvaddar verkligen skogsbruk klimatet som ibland sägs?
Jag må vara gammal och gaggig men jag förstår inte att det ur klimatsynpunkt skulle ha varit bättre om vi år 1925 ha dragit ner på skogsbruket och låtit skogen stå och bara binda kol.
Jag får det till att Sverige då skulle ha haft större historiska utsläpp än nu. Nu kan vi väl fortsätta att producera 90-100 miljoner m3sk/år i 1000 år.
Många pekar dock på att om vi inte högg alls i dagsläget skulle förrådet i skogen öka med ca 120 miljoner m3 per år (det vill säga cirka 30 miljoner ton kol skulle bindas). Vi är inte hjälpta av att skog kan spela en stor roll i framtiden eller varit viktig de senaste hundra åren. Det är nu vi har problem med kolbalansen. Detta kan synas vara ett tungt argument. Men är det sant?
Jag tycker det borde vara möjligt för några icke troende forskare att förklara för oss i populasen vad som talar för och emot olika alternativ. I nödfall får vi väl låsa in några kombattanter i en källare tills en acceptabel kompromiss kommit fram. (Obs: skämt).
Allra svårast är det att komma
överens om den biologiska mångfalden
Det tycks vara ännu svårare att komma överens om den biologiska mångfalden. Det torde vara klart att skogsbruk påverkar den enligt flera definitioner.
Ur mitt perspektiv är det problematiskt att ”vanliga” arter som knärot, lavskrika och tretåig hackspett leder till avverkningsförbud. Och markägarna tycks inte ersättas.
I USA lärde sig miljörörelsen att man med hänvisning till Endangered Species Act kunde stämma statliga skogliga befattningshavare. Detta har lett till att praktiskt taget all avverkning i statlig skog har upphört. Den har flyttat till privat skog dit miljöorganisationer inte har tillträde. Om inget görs från statens sida lär vi hamna i en liknande situation i Sverige.
Gör detta världen bättre?
Jag tycker denna fråga förtjänar en seriös debatt. De som ifrågasätter dagens regler, från olika håll, behöver inte nödvändigtvis vara onda skurkar. När jag läser den internationella diskussionen om mångfald så tycks faktiskt många tunga forskare ha mycket olika åsikter om vad som är rätt. Termer som vildmark, invasiva arter, nya ekosystem och balans i naturen diskuteras intensivt. Många hädiska åsikter framförs.
Forskare av den gamla skolan som mångfaldskämpen E.O. Wilson tycks skumma av raseri över dessa hädelser av ”Anthropocene enthusiasts”. Halva världens landareal skulle behöva skyddas hävdade han. Jag tar ingen ställning i den striden. Men det finns nog faktiskt brister i kunskapen. Inte ens ekologer och artjägare på sin kant är överens.
Jag har varit med i dansen sedan 1970-talet och överdrifter har tyvärr hela tiden varit ett problem. Vad vinns på detta?
Vid internationella möten med biologisk mångfald som tema tas beslut om helt orealistiska mål för världens länder.
Jag börjar i mörka stunder tvivla på att det är möjligt att komma fram till ”sanningen” ifråga om biologisk mångfald. Det är ofta en fråga om värderingar och inte fakta.
Både KVA (Kungliga vetenskapsakademien) och KSLA (Kungliga skogs- och lantbruksakademien) har tagit upp frågan till diskussion. Mig synes framgången vara synnerligen begränsad. Men det måste väl gå att förklara varför man ser olika på ämnet. Kanske behövs i slutändan någon sorts politiskt beslut.
Svenskt skogsbruk har kämpat för sin överlevnad i över 50 år. Den stora krisen har skjutits framåt eftersom uppbyggnaden av planteringar i globala syd gick långsammare än vi trodde och efterfrågan i Kina ökade mer än förväntat. Men den stora krisen kan närma sig. Tänk på textil och varvsindustrin.
Det behövs en kompromiss
I dagsläget finns idéer om att kräva någon sorts skoglig trädgårdsskötsel. Det är kanske önskvärt. Risken är dock att det kan innebär dödsstöten för delar av svensk skogssektor. De svagaste lär slås ut. Krisen lär kanske komma i alla fall, men ju längre fram ju bättre.
Det skulle behövas någon sorts kompromiss. Som ett första steg på vägen är det nödvändigt att försöka komma överens om vissa grundläggande fakta. Framförallt gäller det alltså skogsskötsel, kolbindning och biologisk mångfald. Vi måste börja försöka se på helheten och inte fastna i detaljer för eller emot. Man måste också beakta att ved/skogsprodukter behövs.
I ”freden i Sarek”, som överenskommelsen om utbyggnad av vattenkraft i älvarna kallas, var Svenska naturskyddsföreningen drivande. Det var 1960-tal och den tidens problem var enklare att beskriva än dagens debatt om skogsbruk. Det fanns mera fakta.
Aktörer som KSLA och Föreningen skogen skulle nog också kunna spela en roll för att få i gång meningsfulla diskussioner.
Någon måste ta initiativet till att komma ur dagens låsningar. Regeringen lär inte göra det.
REIDAR PERSSON, småskogsbonde och före detta biståndsbyråkrat