SKOGEN tecknar här profilen av genomsnittlige skogsköparen.
— Förra året var det ingen som trodde på den här utvecklingen, säger Thomas Persson, fastighetsmäklare på LRF Konsult i Härjedalen.
Och de färska siffror Thomas redovisar är talande. 2008, före lågkonjunkturen, låg priset i snitt på 294 kronor per skogskubikmeter för fastigheterna i Härjedalen. Förra året sjönk priset till 278 kronor.
— Men i år har priserna återhämtat sig och är på väg att passera 295 kronor. Omräknat blir det ett pris på cirka 22 000 kronor per hektar. Och vad jag ser så fortsätter ökningen, säger Thomas Persson och tillägger att priserna givetvis påverkas av hur väl beskogade fastigheterna är.
Men vem är det som köper och vilken typ av köp rör det sig om?
— I de allra flesta fall rör det sig om tillskottsköp. Det är alltså personer som redan äger en eller flera skogsfastigheter som köper ytterligare mark. Visst förekommer förstagångsköpare. Men de är mer sällsynta. Den övervägande delen köpare är personer som utökar det egna redan befintliga skogsmarks-innehavet, säger Thomas.
Men det är inte ortsbor som köper. Nej, mellan 75 och 80 procent av köpen görs av personer bosatta utanför länet. Oftast har köparen sin hemvist söderut och stadsnära. Och är 40-talist. Bland köparna är den ålderskategorin dominerande. Anknytning till bygden förefaller också spela också en viss roll i köpen.
— Hemvändare som byggt upp kapital på annat håll är en köpstark kategori som gärna investerar i skogsmark. Jag kan också konstatera att de bofasta ortsborna ofta kommer till korta i budgivningarna om de riktigt attraktiva och välbeskogade fastigheterna. Förmodligen beror det här på att glesbygden generellt sett har en svagare ekonomi, framhåller Thomas Persson och nämner även den undermåliga riskkapitalmarknaden som ett problem när det gäller utveckling i form av fastighets- och företagsinvesteringar i glesbygdskommunerna.
Generellt sett gör ortsborna köp i storleksklassen upp till 1 miljon kronor. Och då handlar det oftast om kompletteringsköp för att utöka eller rationalisera det egna skogsmarksinnehavet. De större köpen, och här pratar vi om investeringar i mångmiljonklassen, görs istället oftast av personer som vare sig är från orten, kommunen eller länet.
— Så kallade rekreationsköpare, alltså de som köper en skogsfastighet enbart för rekreation, är däremot en myt! I alla fall i Härjedalen och Jämtland. För majoriteten av köparna är det de ekonomiska intressena som överväger. Man ser förvärvet av en skogsfastighet som en investering. Men däremot är det inte alltid säkert att man avverkar efter ett köp. Att många köpare är välbeställda och helt enkelt inte behöver avverka, är inget att sticka under stol med. Man ser köpet som en placering och väljer hellre att behålla fastigheten beskogad tills vidare. Men jag vill tillägga att det är ett försvinnande fåtal som köper en fastighet för att bara låta den stå helt orörd. Det handlar ju om ekonomisk avkastning också, påpekar Thomas.
Den typ av skogsfastigheter som allt oftare kommer ut på marknaden är de samägda, alltså där flera personer, till exempel vid ett generationsskifte, blir ägare och sedan väljer att sälja. Bara i Härjedalen har den typen av försäljningar femdubblats sedan 2004!
— Att behålla fastigheten går ofta bra när den är bebodd av den äldre generationen. Men när de är borta ställs helt andra krav på de efterkommande ägarna vilka så gott som undantagslöst bor någon annanstans. När inte huset är varmt, gräsmattan slagen, veden huggen eller vägen plogad blir det jobbigt att behålla gården. Dessutom finns ofta skogsvårdsåtgärder som måste utföras. En avyttring av hela fastigheten blir allt oftare lösningen. Just den typen av försäljning är stor idag. Och det finns inga tecken på att den skulle minska. Hellre tvärt om, säger Thomas.
Arronderingsmässigt kan man också konstatera att fastighetsregleringar äger rum vid de allra flesta köp. Vanligast är att sammanföra flera fastigheter under ett registernummer. Många köpare är ointresserade av byggnader och åkermark. Därför styckas sådant bort för att åter hamna på marknaden som hästgård, fritidsboende eller jaktbostad i form av en egen fastighet.
— Men det här är inte alltid så lyckat. Jag har sett fina gårdar med vackra högkvalitativa timmerhus som ligger ”fel” marknadsmässigt sett och därför förmodligen kommer att säljas för en ringa penning eller till och med bli svårsålda. Och på så sätt kan en fastighetsreglering vid ett köp av skogsmark bli förödande för bygden, avslutar Thomas Persson.
Text och bild: Per Ericsson