Häromdagen fick jag besök av en gammal skolkamrat, tillika skogsägare i Offerdal. Hon var svart i ögonen, upprörd, kränkt och arg. En tjänsteman på länsstyrelsen hade tagit initiativ till att bilda ett 600 hektar stort naturreservat på Almåsaböndernas hemskog, kant i kant med det redan befintliga reservatet på 200 hektar.
Markägarna var helt emot det och nu hade landshövdingen kallat till möte. Det planerade reservatet skulle slå hårt mot skogsägarna. En av traktens yngre mjölkbönder (rödlistad art) skulle mista tre fjärdedelar av sin skog. En annan skogsägare skulle mista all sin skog.
När en skogsbonde vid ett tidigare möte uttryckt sin förtvivlan över vad hans barn som planerat att ta över gården nu skulle leva av blev tjänstemannens svar att ”…. skapa dig ett eget liv någon annanstans.”
Man kan tappa andan för mindre.
Så var det dags för möte med landshövdingen. Men där var det annat ljud i skällan! Landshövdingens inställning var tydlig. Man kommer inte att göra något emot markägarnas vilja. Och den aktuella tjänstemannen var förflyttad till annan tjänst.
Stämningen på mötet lär ha varit varm och positiv till skillnad från det tidigare mötets ”expropriativa” karaktär”.
Min skolkamrat var lyrisk och tacksam.
Och strax därefter kom nästa återupprättelse för skogsägarna: Förvaltningsrättens dom om Skogsstyrelsens webbpubliceringar.