Det som röjarlaget tydligen har fått instruktion om är två gånger två meters förband mellan granarna och däremellan röjs nästan allt bort. Trots att det fanns hur mycket som helst av bland annat björk samt även av andra lövarter att spara. Stiftet har tydligen inte heller hört talas om RASE. Det är en välkänd beteckning för alla andra inom skogsbruket. Det förmodligen inte ledningen för stiftet känner till är att RASE står för rönn, asp, sälg och ek. Det ska sparas. Alla i skogsbruket vet detta. Men inte ledningen för stiftet! Tall var dock sparad sporadiskt. Nästan allt utom gran var bortröjt. Hur tänker stiftet på viltfoder?
Enstaka löv utefter bas- och allmänna vägar var dock sparade. Området gränsar dessutom till reservatet ”Lunnamossen”.
Det är därför med stor glädje vi ser att inom det privata skogsbruket har röjningar nära tätorten genomförts exemplariskt. (Skillnaderna går att se på bilderna nedan). Söder och öster om Unnaryds samhälle har röjning genomförts perfekt. I båda fallen har bland annat björk sparats med hänsyn till hur tätortsnära skogsskötsel ska se ut. Även naturvårdsmässigt och viltmässigt är detta goda exempel på hur det ska se ut. Dessa båda röjningsexempel placerar åtgärderna i topp. Stiftets utförande gör att man hamnar på sista plats.
Men vi får väl ha överseende med stiftets röjningsutförande. För de lever förmodligen själva efter devisen: ”Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de göra”.
GÖTE CARLSSON, skogsägare i Järanäs, Unnaryd