Tallen med de mörkgröna apelsindoftande långa barren hann rota sig innan odlingsgränsen infördes i skogsvårdslagen och förbjöd all plantering i sydsverige. Idag står skogen där som ett levande exempel på att lagstiftarna hade fel.
Det är så fel det kan bli, numera olagligt. Hög och stabil tallskog inte långt från Lönneberga nära Vimmerby i Småland. ”Vadå fel och olagligt? Det är ju Vimmerby-tall dumskalle.” Jo, men bara nästan. Det är visserligen tall, men inte av det vanliga slaget. Låt oss istället kalla den för Emil-contorta. Botanikerna har gett den namnet Pinus contorta, och den har hämtats till Sverige från den västra delen av Nordamerika.
Det som gör Emil-contorta i Lönneberga så provocerande och intressant är att den står på fel sida om den gräns, som numera gör all nyodling av trädslaget olaglig. Men det här är inget av Emil i Lönnebergas omtalade hyss. Beståndet på 28 hektar planterades helt lagligt 1973. Först sex år senare blev det kriminellt att plantera contortan här, annat än i skogsförsök.
Den som låg bakom planteringen var skogschefen Sven Berggren på skogsbolaget Brusafors-Hällefors skogar. Berggren testade många olika utländska barrträd. De flesta av hans försök med olika exoter har stormarna dragit omkull, men kanadatallen i Lönneberga har klarat sig trots att den står högt i en sluttning helt öppet för västliga stormbyar.
Läs mer i senaste SKOGEN 6-7/08.
Text: Tomas Lindberg