Vårt svenska naturarv, nu i händerna på en amerikansk miljardär

KRÖNIKA – Det kändes som om hela kroppen sjönk. Alex Karp, grundare av amerikanska AI-bolaget Palantir, har alltså köpt en skogsfastighet i Härjedalen via sitt nya bolag Cladonia Skog AB, motsvarande cirka 300 vanliga svenska familjeskogsbruk. En fastighet ett stenkast från min egen hemby. 

Det här är en krönika. Åsikter som framkommer är skribentens och stämmer inte nödvändigtvis överens med redaktionens.

Härjedalen är ett landskap som är känt för sina storslagna vyer, snö, fjäll och vandring. Det är ett brukat område som i många generationer har förvaltats av människor som valt att kalla det för sitt hem. Jag är från Bruksvallarna, en liten by mellan fjällens höjder där jag har fått lära mig att uppskatta just detta: värdet av fjäll, skog och lokal förankring. 

Själv är jag också skogsägare till en fastighet i Hälsingland som har gått i arv sedan långt tillbaka. Min i jämförelse lilla, obetydliga prick på kartan är något jag är extremt stolt över. Att förvalta skog är inte att trycka på en knapp från kontoret i Silicon Valley eller att låta ett kapitalbolag balansera aktieportföljen.  

Provocerande affär

Det är sömnlösa nätter när vinden piskar, brandrisken är hög eller insekterna svärmar. Det är ett ansvar och en långsiktighet som sträcker sig bortom din generation och livstid.

Att veta hur mycket jobb, ansvar och lokalkännedom som ligger bakom varje hektar välförvaltad skog gör denna affär desto mer provocerande. Att behöva se en utländsk miljardär kliva in på bakgården och köpa upp enorma skogsarealer känns uppriktigt sagt obehagligt, men framför allt otroligt orättvist. 

Hur har det blivit så lätt för utländska miljardärer att köpa upp den svenska marken? En mark som vi historiskt skulle ha stridit till döden för. Skogen är inte vilken handelsvara som helst, utan en av vårt lands viktigaste resurser, både för natur, kultur och ekonomi. Trots det säljs stora skogsinnehav som detta på marknaden, där en vanlig skogsägare, lokal entreprenör eller ung människa som vill bo, leva och verka i vår fantastiska bygd inte har en chans att kunna finansiera köpet. 

Priset och synen på markens värden resulterar i ett smörgåsbord för globala förmögenheter som utnyttjar vår gästfrihet och nonchalans mot dessa värden. Under tiden får lokalbefolkningen stå vid sidan av bordet och se värdena rinna ut ur området. 

Den svenska staten och SCA gör ett stort fel ur ett längre perspektiv med denna försäljning. Jag förstår bolaget, en affär är en affär, men när skogsbolag låter högstbjudande investerare utan problem köpa stora arealer som dessa dränerar det landsbygden på framtida livskraft.

Vad händer med ett område när ägaren bor på andra sidan Atlanten? Vad händer med det lokala engagemanget, jakten, rennäringen, samverkan kring vägar, naturvård och turism? 

Bättre vägar att gå för att skydda naturarv

Jag anser att det hade funnits mycket bättre vägar att gå för att skydda svenska värden. För det första tycker jag att storskaliga skogsbolag som säljer mark borde ta ett samhällsansvar.

Om ett bolag eller en stor enskild skogsägare vill avyttra flera tusen hektar skog borde förstahandsvalet vara att stycka av och erbjuda marken som mindre fastigheter. Det hade gett lokala skogsägare en realistisk chans att investera i något stabilt och viktigt. Pengarna, intresset och dialogerna hade stannat i Härjedalen – det är så man bibehåller och utvecklar en levande landsbygd. 

Ett annat alternativ hade varit att staten klev in och tog över genom Sveaskog. När så pass stora och fjällnära arealer med höga naturvärden och en värdefull turism kommer ut på marknaden borde Sverige som land betrakta det som en gemensam nationell tillgång, där vinsten, ansvaret och råvaran bör stanna i vårt land och ge tillbaka till det svenska samhället i stället. Ett statligt uppköp hade säkrat dessa värden. 

Slutligen vill jag slå ett slag mot vår lagstiftning. Hur kan staten tillåta att ovärderlig natur säljs ut till högstbjudande utan minsta förköpsrätt eller krav på lokal förankring?

Vi behöver se över och införa direktiv och lagar som skyddar den svenska skogen på samma självklara sätt som vi skyddar annan kritisk infrastruktur. Ge det svenska folket chansen att äga och förvalta en fantastisk naturtillgång. 

Skogen i Härjedalen förtjänar ägare vars hjärta och intresse ligger i skogen, fjällen och alla de värden de erbjuder. Vårt land måste börja behandla den svenska skogen som det ovärderliga arv den faktisk är, innan det rinner oss ur händerna.