Utbrott av den mycket smittsamma bakteriesjukdomen harpest (tularemi) dyker upp med jämna mellanrum. Bakterien sprids främst av smittade myggor och gnagare, men även inandning av damm som är förorenat av sjuka djurs urin och avföring sprider smittan.
Harpesten är vanligast under sensommar och tidigt på hösten och drabbar varmblodiga djur. Även människor är utsatta för sjukdomen som kan ge riktigt besvärliga symptom med hög feber. Även lunginflammation är vanlig. Inkubationstiden är kort, i genomsnitt tre dygn. Sjukdomen behandlas med antibiotika och dödligheten även utan behandling är låg, högst någon procent.
Då harpest är en anmälningspliktig sjukdom ska misstänkta fall rapporteras till smittskyddsläkaren i respektive landsting eller region eller till Folkhälsomyndigheten.
– Men även Statens veterinär-medicinska anstalt (SVA) är intresserad av att undersöka utbredningen och omfattningen av utbrottet. Vi ber därför jägare och allmänhet att rapportera in fynd av döda harar, samt om möjligt skicka in döda harar som är i gott skick, säger biträdande statsveterinär Jonas Malmsten hos SVA i ett pressmeddelande.
Sjukdomens förekomst varierar mycket från år till år, men det finns en klar koppling till så kallade sorkår. Den som handskas med djur som kan ha dött av harpest rekommenderas stor försiktighet och bör använda skyddsklädsel och handskar. Om man handskas med hö, löv, sågspån eller andra dammande material i områden där harpest förekommer bör man använda andningsskydd.
SKOGEN 9/2015