Det är konflikt i skogen.
En del forskare säger att det bästa är att skogen får stå och binda kol.
Andra säger däremot att det bästa är att skogen används för att ersätta oljeprodukter.
Båda skolorna räknar och räknar och kommer fram till de resultat de vill. Mångfaldsspecialister hävdar att skogsbruket gör obotlig skada. ”Mångfalden är i fritt fall”. Många kommentatorer på insändarsidorna drömmer om att ”vi” skall sluta med skogsbruk och istället ”skall skog bli kollager, biologisk mångfald, rekreation och renbetesskogar – det vill göra största möjliga nytta för det allmännas bästa”.
Jag är chockad över att många skribenter inte tycks veta att ved är en produkt vi har svårt att klara oss utan. Fordom sades att stockholmsbarn trodde att mjölken kom från mjölkaffären. Kunskapen om skog verkar inte vara mycket bättre i dag.
Listan på problem i världen är lång. Jag tror personligen att det viktigaste nu är att göra något åt den globala uppvärmningen. Kanske är inte allt rätt som aftontidningarna säger, men det lär bli mycket otrevligt om vi inte får stopp på CO2-utsläppen. Användningen av olja och kol måste upphöra så snabbt som möjligt.
Allt som kan fås från olja kan fås från ved. I boken ”The coming age of wood” från 1949 listar Glesinger en del produkter som under kriget gjordes från ved. Han nämner energi/gengas, fodercellulosa, norrlandsbiffar/cellulosaburgers, alkohol, textilier, cellull, lim, syntetiskt gummi, hartser, plast, konstläder, tvål, såpa, lacker och lösningsmedel. Till detta kan naturligtvis läggas papper och byggnadsmaterial.
EU har fastnat i räkneövningar om kolbalanser. Det viktigaste tycks vara att kol blir kvar i skogen. Att vi då måste importera vedprodukter till Europa och att träd huggs någon annanstans bryr sig inte EU om. Det kan vara idé att reflektera något över den globala situationen. För tillfället används ca 4 miljarder m3 per år i världen (hälften brännved). Totala tillväxten av ved torde vara cirka 20 miljarder m3 per år. Cirka 15 miljarder m3 ruttnar eller bränns alltså. I dagsläget används ca 35 miljarder fat olja och 9 miljarder ton kol per år. Det är nödvändigt att denna konsumtion upphör inom några decennier. Fossil energi kommer förhoppningsvis att i stora delar ersättas med solceller, vindkraft, vattenkraft, kärnkraft och dylikt. Det lär också fortsätta att användas en del biomassa för energi.
När det gäller övriga produkter som idag kommer från olja så måste de flesta ersättas med biomassa (varav merparten från ved). För att möta behovet om 50 år borde skogarna i världen kunna ge åtminstone 10 miljarder m3 ved uthålligt. Totala virkesförrådet skall inte minska och CO2-halten i atmosfären ökar alltså inte. Kommer denna ved/biomassa finnas tillgänglig till rimliga priser?
Ser vi till Europa så finns i dagsläget en liten nettoexport av ved. Totala konsumtionen är nu cirka 500 miljoner m3. Om 50 år bör ved ha ersatt många oljeprodukter. Enligt till exempel IIASA–chefen Schellnhuber bör vi också börja använda mycket mera ved i byggnader. Det gäller ny bebyggelse och också mer ved för isolering och reparation av gammal bebyggelse. Det går att hävda att det kan behövas åtminstone 700 miljoner m3.
Kommer den volymen att finnas? Knappast!
I teorin skulle befintliga skogar kunna utnyttjas mera intensivt än nu. Dock torde detta vara politiskt närmast omöjligt. Vi européer vill primärt ha fina promenadskogar. EU vill också att 30 procent av skogen skall skyddas. Detta lär ofta betyda att skogar görs till reservat. Jag tycker man med nuvarande trender kan argumentera för att det kommer att bli virkesbrist i Europa om 50 år. Vi behöver mer ved än vad skogarna kan ge uthålligt.
Kan Europa täcka underskottet med import från andra länder? En del kan komma från Kanada och Ryssland. Dock är mycket av deras obrukade skogar belägna i otillgängliga områden. När de gäller länderna i syd (inkluderande Kina) så är där redan brist på skogsprodukter (det vill säga importöverskott) Befolkningen kommer att öka med ett par miljarder och det blir fortsatt urbanisering som kräver nybyggnad. Den brist som redan finns borde öka kraftigt.
De siffror jag ger är grova skattningar. Dock tycker jag alla trender pekar på att det kommer att bli brist på ved om 50 år. Detta om marknaden får styra. Världen skulle bli bättre om mer ved användes istället för olja. Det behövs nu politisk vilja. Jag har redan i till exempel mina memoarer pekat på att det finns ett stort behov för nya planteringar i Syd. Det finns förvisso mycket tropiska skogar och dessa kan i teorin användas för produktion av biomassa i största allmänhet. Däremot är det problem att utnyttja dem för till exempel byggnadsvirke. Dessutom är det i många länder politiskt svårt att använda regnskogen.
Är det verkligen läge för att ta stora delar av Europas skogar ur produktion? Skulle mångfalden och vårt välbefinnande öka så mycket av minskat skogsbruk att det är försvarbart? Det lär ju betyda att vi blir fortsatt beroende av fossila råvaror. Borde inte kraften läggas på att i världen bygga upp skogarnas biomassaförråd och produktionsförmåga? Vore inte det bästa att så snabbt som möjligt försöka ersätta olja med biomassa? Subventioner till stöd för önskad utveckling är jag dock tveksam till. Bättre vore att årligen öka priset på kol med någon procent. Det torde dock vara politiskt svårt. Finns någon annan lösning? En möjlig positiv utveckling är att EU ger stöd till uppbyggnad av planteringar i Syd. Detta vore bra för världen och skulle också binda kol och ge ved.
Här kommer vi då fram till frågan vad Sverige kan ha för roll i denna nödvändiga omställning. Sverige kan naturligtvis prioritera artjägares intressen och inskränka skogsbruket. Om detta är det bästa för världen ifrågasätter jag. Dock tror jag det vore bra om alla debattörer blev medvetna om att ved behövs och att det finns en värld utanför Sverige. Det är också nödvändigt att försöka tänka långsiktigt och inte fastna i dagsläget.
REIDAR PERSSON
Småskogsbonde, före detta biståndsbyråkrat