Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivare
Mot den bakgrunden arrangerade Magnus Oscarsson (KD) och Birger Lahti (V) tillsammans med Föreningen Skogen under Parismötets slutspurt ett frukostmöte för riksdagsledamöter om skogen och klimatet.
Oscarsson varnade för att en bild verkar sprida sig i riksdagen att det är bäst att låta skogen stå av klimatskäl. Visst, en kubikmeter ökat virkesförråd binder ett ton kol. Men så småningom slutar skogen att växa. En kubikmeter avverkat virke motverkar ett halvt ton koldioxidutsläpp, och det är en process som aldrig slutar.
När skogens nytta går upp för fler kommer trycket på de brukade skogarna i Sverige och världen att öka kraftigt. Därför ägnar vi inte det här numret åt hur vi kan öka tillväxten i skogen. (Eller jo, några sidor om snabbväxare har vi med.) I stället sätter vi fokus på allt annat man kan göra med skogen. För när världen ropar på mer virkessvällande granåkrar gäller det att även odla mer av alla andra värden.
Vad sägs om en körsbärsdal och en kärleksstig mitt i produktionsskogen? Det har Åke och Anette anlagt.
Låt dig inspireras i Ingrid Bresslers och Sofia Ernerots reportage i det här numret! Eller sälja naturvård till gruvbolag? Teresia Borgman går igenom hur det går till.
Skogen kan också användas till att skapa friska vattendrag, halsbrytande cykelstigar, spännande jakt, svindlande utsikt, stojande barn och en tummelplats för små, små sällsynta blommor och insekter. Och samtidigt kan samma skog rädda världen med ännu mer hållbara skogsprodukter, klimatkärt skogsbränsle, meningsfulla arbetstillfällen och varför inte glad integration?
I Föreningen Skogen sammanfattar vi den visionen under mottot ”Mer skog!” Kul om du delar föreningens värderingar och stöder vårt arbete. Urbaniseringen till trots är vi i Sverige fortfarande ett skogsälskande folk som njuter både av urskogar och doften från en timmervälta. Låt dig inspireras till något i det här numret av SKOGEN. Så ska vi skogsbrukare nog se till att göra vårt för att rädda världen. Med hjälp av granåkrar, kärleksstigar och nyckelbiotoper.
SKOGEN 12/2015