Vi lever i en allt mer historielös och urbaniserad tid. Det är inget nytt.
Det tog (apropå historielösheten) många år av ungdomlig aningslöshet innan jag själv begrep varför den del av Finland som geografiskt uppenbarligen ligger på den västra sidan av Finland – utmed Bottenhavet och Kvarken och med den tvåspråkiga staden Vasa – kallas för finska Österbotten. Hur kan det heta öster när det ligger i väster? Så lite förstod jag om vår gemensamma historia. Bara en sådan sak. Varför fick vi inte lära oss det i skolan?
I december förra året fyllde Finland 100 år av självständighet (Hurra!) Det har varit 100 tuffa år av rätt mycket krig och elände, som vi i Sverige inte ens varit i närheten av.
Och det är kanske därför vi i Sverige inte förstår att värdesätta något som är så viktigt som skogen.
Tidningen Hufvudstadsbladet i Helsingfors använde Finlands 100-årsjubileumet till att begrunda vad som varit viktigt och vad som hade format Finland. Då kom skogen på första plats. Texterna finns samlade i en bok av den finlandssvenske journalisten och författaren Staffan Bruun. Där konstateras – och med ord som jag lånar från Mittmedias ledarskribent och opinionsbildare Patrik Oksanen som skrev en krönika om detta:
”Det är omöjligt att tänka sig ett Finland utan skog. Vi har det gröna guldet att tacka för att vi lever i ett nordiskt välfärdssamhälle. Under årtusenden har finnen levt i samklang med skogen, överlevt, utnyttjat den och skapat välstånd.”
Det är inte bara fina utan mycket riktiga och viktiga ord. Och de är lika giltiga för svenska förhållanden.
Men anta att svenska massmedier – stora som små – eller ansvariga myndigheter eller något av alla dessa undersökningsföretag som finns hade gjort en enkät och ställt frågan om vad som varit viktigt för och formade Sverige?
Hur många hade svarat: SKOGEN!
Det här tål att tänka på – inte bara för alla vi som jobbar i och med skogen och vet hur värdefull den är – utan också för alla andra som har massor med synpunkter på vad vi som jobbar med skogen ska få eller inte få göra. Och alla de som upplever en alienation till skogen? Som tycker den är läskig och helt saknar förhållande till den.
Jag ska inte överdriva. De flesta (apropå urbaniseringen) har alltjämt nog ett förhållande till skog och natur. Men ändå är jämförelsen Finland-Sverige intressant. Med vår gemensamma historia och förhållandet till och betydelsen av just skogen.
Hur kan attitydförhållandena (vilket bara är mitt antagande) under så kort tid ha blivit så olika?
Här har vi fortsatt en läxa att göra. Föreningen Skogen är ett bra forum för det.
PER HULTENGÅRD
Styrelseledamot
Föreningen Skogen