Låst artikel för våra prenumeranter
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa hela artikeln?
Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.
- Tillgång till artiklar på skogen.se
- Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
- E-tidning
- Mediaarkiv
Redan prenumerant?
I dag finns bara någon procent kvar av de ängsmarker som fanns i Sverige i början av 1900-talet, enligt Naturskyddsföreningen, men en del av ängarnas funktion skulle vägkanterna längs landets enorma nät av skogsbilvägar kunna fylla. Med olika skötselåtgärder kan de fungera som livsmiljöer och spridningskorridorer för många ängsväxter och pollinerande insekter, berättade organisationen vid ett webbseminarium i ämnet nyligen.
Där berättade man om konkreta åtgärder för ökad mångfald i vägkanter och visade exempel från artrika skogsbilvägar. Ett sätt att öka artrikedomen är till exempel slåtter. Ängsblommor gynnas av att växtligheten slås och fraktas bort. Restmaterialet bör normalt tas bort för att inte ligga kvar och gödsla marken, eftersom ökad näring minskar artrikedomen.
Om vägkanten domineras av höga gräs och lupiner bör man slå tidigt på säsongen. Blomrika vägkanter däremot ska slås sent, enligt faktabladet Blomrika skogsbilvägar som Naturskyddsföreningen har publicerat. Vid slåttern är skärande aggregat att föredra framför sådana som använder kedjor.
Ett tips är att slå en dikeskant i taget på mer näringsrika marker. Då finns det alltid en blommande vägkant för insekterna.
En särskild marktyp som det råder brist på är öppna, solbelysta sandmarker. Sådana användes förr ofta som betesmark, men har sedan planterats med tall. En åtgärd är därför att skapa fläckvisa sandblottor i solbelysta vägkanter, gärna i söderläge.
Ett annat råd i faktabladet är att spara asp, sälg, ek och annat löv i anslutning till de öppna vägrenerna och att alléhugga. Träden bör stå fyra till åtta meter från vägkanten och hamling kan ytterligare öka lövträdens nytta.
Satsningen på skogsbilvägar ingår i Naturskyddsföreningens kampanj Världens längsta blomsteräng som uppmanar kommuner men även privatpersoner att skapa fler blommande vägkanter generellt, inte bara i skogen. Naturskyddsföreningen uppskattar att den samlade ytan av alla landets vägkanter, inte bara skogsbilvägarnas, uppgår till 200 000 hektar.
Enligt Skogforsk finns det över 210 000 kilometer skogsbilvägar i landet, vilket motsvarar drygt fem varv runt ekvatorn.
LÄS MER Faktabladet Blomrika skogsbilvägar finns på Naturskyddsföreningens webbplats.