Vårbudgeten landar ungefär där man kunde ana. Stabil, försiktig och ganska anonym för en av Sveriges viktigaste näringar. Samtidigt ska vi vara ärliga: det här är en ändringsbudget, inte platsen där de stora reformerna normalt presenteras. Men just därför blir frånvaron av riktning i skogsfrågorna så tydlig.
I en orolig omvärld finns det ett värde i stabilitet. Men för skogen räcker det inte hela vägen.
För oss som följer frågorna nära är bilden tydlig. Skogen lyfts gärna i retoriken klimatet, den gröna omställningen, beredskapen. Men när det väl kommer till konkreta besked blir det tunnare. För landets skogsägare innebär budgeten i praktiken att de stora frågorna ligger kvar där de låg igår.
Äganderätten. Ersättning vid inskränkningar. Långsiktiga spelregler.
Samtidigt ökar förväntningarna. Skogen ska leverera mer av allt klimatnytta, biologisk mångfald och råvara till industrin. Det är inget konstigt i sig. Men det kräver också något tillbaka: tydlighet, förutsägbarhet och rimliga incitament. Annars riskerar vi att nöta ner både investeringsvilja och engagemang hos dem som faktiskt brukar skogen.
Och det är där jag tycker vårbudgeten brister. Den vill mycket men säger för lite om hur.
Hur ska kunskapen om skogen faktiskt
byggas upp?
Samtidigt finns det ett slags vänteläge i politiken just nu. En proposition kopplad till skogsutredningen sägs vara på väg redan i april. Förhoppningarna finns där att regeringen ska ta ett samlat grepp om de frågor som verkligen betyder något i vardagen för skogsägare.
Men det finns också en oro. Blir det tydliga besked kring äganderätt och ersättningsprinciper? Eller ännu ett dokument som pekar ut riktning men lämnar genomförandet öppet? Vi har sett den typen av kompromisser förut.
Min bild är att vi helt enkelt inte vet än. Och det i sig är ett problem.
Men vårbudgeten säger också något annat och det är nästan ännu viktigare på sikt. Staten tar inte riktigt taktpinnen i kompetensfrågan. Vi pratar mycket om skogens roll i framtiden, men betydligt mindre om hur kunskapen om skogen faktiskt ska byggas upp.
Det är här Skogen i Skolan kommer in.
I över 50 år har vi jobbat med att skapa förståelse för skogen på riktigt. Inte bara som resurs, utan som system. Med alla sina möjligheter och målkonflikter. Det arbetet blir inte mindre viktigt framåt. Tvärtom.
När avståndet ökar mellan stad och land, mellan beslut och verklighet, då blir kunskap avgörande. Och den byggs tidigt.
Kompetensförsörjning börjar i grundskolan, i klassrummet eller ännu hellre ute i skogen.
Därför är det lite anmärkningsvärt att det saknas en tydligare ambition från statens sida här. För kompetensförsörjning börjar inte på universitetet. Den börjar i grundskolan, i klassrummet eller ännu hellre ute i skogen.
Så vad landar vi i?
En budget som ger stabilitet, men inte riktning. För skogsägare innebär det fortsatt osäkerhet. För oss som jobbar med Skogen i Skolan är signalen tydlig: vi kan inte vänta på att någon annan ska göra jobbet.
Och det kanske är just där vi står nu.
Om inte politiken riktigt tar ledningen, då behöver skogen, tillsammans med näring och civilsamhälle, göra det själv.
JOHAN LARSSON
Generalsekreterare Föreningen Skogen
Chefredaktör SKOGEN