I en virkesaffär ska man dessutom enas om så mycket mer än priset. Det slog mig igen när jag helt nyligen fyllde i en annons på Virkesbörsen, bara på prov. På formuläret var liksom inget skrivet i förväg.
Vad ska man då fylla i för önskemål om årstid, avverkningsrättens längd, skogsvård, naturhänsyn, körvägar, virkeslagring och val av entreprenör eller maskin?
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN! Digitala utgåvor ingår»Ofta är det standardvillkor och praxis som styr affären. Och det är fullt rimligt: Skogsindustrin har ingen lätt uppgift att förse sina hungriga bruk med den flod av råvara som ska forsa från hundratusentals avlägg vid vägens slut och in genom industrigrinden i rätt tid. Stuv efter stuv i en ström som varken får sina eller stocka sig. Klart att flödet kräver något sånär gemensamma ramar.
Men mitt i denna logistiska häxkittel ska säljarnas personliga önskemål ändå tillgodoses. För säljaren är affären ofta en högst personlig angelägenhet som omdanar ekonomin, arbetsåret och inte minst landskapet, kanske ända fram till förstutrappen.
De flesta köparna frågar noga och skickar kraven samvetsgrant vidare i traktdirektiv och annan planering. Andra gör det mer summariskt, men i det stora hela vill såklart köparen känna sig välkommen tillbaka.
Även om industrin alltså har ett stort behov av att strömlinjeforma sina affärer är det slående att många säljare upplever standardkontrakt med obekväma passusar som om Moses just burit ned dem från berget Sinai.
Att man avstår från att förhandla om detaljer i ett avtal är för övrigt inget speciellt för virkesaffärer. En medlem i föreningen ringde nyligen och undrade om vi på kansliet hade någon bra avtalsmall för stämpling. De mallar han hade hittat saknade flera viktiga punkter, tyckte han.
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareVi kom fram till att det ju faktiskt går bra att titta på olika förlagor och sedan skriva ett bättre avtal själv.
Någon med god inblick påstod nyligen att staten har en sextiosidig bilaga till skogsaffären, fyllda med villkor för affärer med staten. Så krånglig vill man nog inte vara som mindre skogsägare. Men om man nu känner på sig att man tar lite för lite betalt för virket kan man åtminstone vara en aning besvärlig med detaljerna.
SKOGEN 2/2020