Under många år har utvecklingen av antalet sökanden till skoglig utbildning vid SLU varit negativ.
Det leder ibland till frågan: Är det nödvändigt med skogligt utbildade vid SLU? Jag är själv så kallad jägmästare och borde ha en åsikt om detta. Självklart är det så att Sverige behöver skogligt utbildat folk. Men det är förstås inte självklart att det görs bäst på SLU. Det finns ju andra aktörer på banan redan nu. Och det är kanske tur, med tanke på hur klent intaget är på SLU.
Vad krävs för en högkvalitativ utbildning kan man då undra? Ja, rimligen krävs bra lärare och det finns det på SLU. (Det finns de som är mindre bra också men det torde inte vara värre på SLU än någon annanstans). Det krävs också att det finns en nära koppling till forskningen. Och det gör det, SLU är ju ett under av närhet till forskning! Vad är det då som är så besvärligt? Varför är inte söktrycket högre? Skog och klimat är ju bland det hetaste i samhället just nu. SLUs skogliga utbildningar borde attrahera fler!
Det är naturligtvis så att attraktionskraften inte enbart sitter i själva utbildningen, utan också i vad som händer sen. Vad är det man kommer ut till?
Man kan ju bli forskare förstås. För det krävs bara fyra år som doktorand med en ganska god bit under riktlönen för en nyutexaminerad jägmästare, enligt facket. Sen ska man göra en postdok under två år, helst långt bort från den eventuella familj som man mot förmodan skaffat sig under tiden. Därefter ytterligare två år på lite lösa boliner innan man kanske har tur och får en position under fyra år som biträdande lektor. Slutligen kan man eventuellt ha ytterligare tur att få ett lektorat som är åtminstone delfinansierat. Det krävs bara lite ideellt arbete och sisådär 12 år innan man har en något så när trygg anställning. Man kan utan alltför mycket fantasi tänka sig att det, för de flesta, finns mer attraktiva alternativ.
Erbjuder skogssektorn utanför universitetsvärlden mycket bättre alternativ då? Man kan ju exempelvis bli virkesköpare. Innebär det att arbeta i en utvecklande, innovativ miljö med stimulerande resor, möjlighet att påverka sin situation, en Tesla som tjänstebil och alldeles för hög lön? Ett jobb där inte enbart kostnadsjakten ligger i fokus? Nej inte direkt. Men man får däremot jobba i en mansdominerad miljö utan alltför mycket störande mångfald i största allmänhet.
Branschen måste helt enkelt bli bättre på att skapa attraktiva tjänster. Och i rekryteringen vända sig till hela allmänheten!
Så var det också det där med namnen skogsmästare och jägmästare. Vad betyder det egentligen? Det närmaste folk i gemen brukar komma är jägermeister. Det är förvisso kul men knappast något man behöver lägga fem år av sitt liv på.
Det är alltså inte så svårt att förstå att det är problem med rekryteringen. Detta trots att det är tämligen lätt för de tappra som genomlider utbildningen att få jobb. Och trots att det vi jobbar med är något av det viktigaste vi har, inte minst i kampen mot klimatförändringarna, nämligen skog.
SLU får givetvis frågan om varför man inte gör något för att locka fler. Att göra mer reklam sägs kunna råda bot på det mesta. Är det så enkelt?
Jag tycker att vi alla som jobbar i branschen borde bli bättre på att våga bjuda in fler. Vi måste våga vara proaktiva, innovativa och rent av fräcka, coola och attraktiva. Det borde inte vara så svårt. Man skulle till exempel kunna drista sig till något så galet som att fråga vad kunderna vill ha, alltså våra ungdomar.
Men just det verkar vara oerhört svårt.
Jonas Rönnberg,
styrelseledamot i Föreningen Skogen
och professor vid SLU.