Orsakerna känner vi till. Björken är vacker, nyttan för mångfalden har uppmärksammats och björken är den där andra korgen som man också ska lägga några ägg i. Dessutom är björken lättföryngrad om man nöjer sig med naturlig föryngring. Men framför allt drivs utvecklingen helt enkelt av att massaindustrin har lärt sig att gilla björk.
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»I det här numret sjunger vi björkens lov och visar upp några inspirerande exempel, samtidigt som vi längtar efter bättre flöden av bra björktimmer.
Lite bländad av det förädlade fröets växtkraft, masurbjörkens mumsiga marknad och den nytappade savens stärkande smaker kan det samtidigt vara värt att påminna sig att det mesta av björkskogen är självföryngrad vårtbjörk och glasbjörk. Inte alltid någon kassako.
Enligt en studie för ett antal år sedan är den naturligt föryngrade björkens produktionspotential i norra Sverige i genomsnitt knappt 60 procent av granens. Låt vara med stor variation. Men snittet är ändå inte så mycket mer än vad ett hygge skulle ge utan mänsklig hjälp. I södra Sverige är naturbjörkens potential ännu lägre. Jämfört med tallen kan björken hävda sig lite bättre, särskilt i norr.
Det belyser bara den enkla sanningen att när de flesta nu vill ha ett växande inslag av självföryngrad björk i produktionsskogen så behöver den skötas väl. Röjas så att grönkronan förblir två tredjedelar av trädhöjden och sedan gallras så att den förblir minst halva, predikar Skogforsk.
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareOch björken bör dessutom skötas så att den överlever massavedsåldern. För björken bör serveras industrin välskött och grov.
Sedan bör man förstås låta en del av träden växa vidare, förbi timmeråldern. För många av de där 1 600 andra arterna föredrar sin björk död.
SKOGEN 3/2020