– Ska man bara skapa kolsänkor handlar det om att stapla kolatomer på varandra. För biologisk mångfald krävs mer, det krävs tid och stora ytor. Det finns inte enbart win-win-situationer i skogen när klimatintressen och SFM (sustainable forest management) ska samverka. Det konstaterade Göran Wallin. Han är lektor vid Göteborgs universitet och forskar i nätverket Focali som finansieras av Sida genom Föreningen Skogen och Skogsinitiativet.
Det finns många problem när man vill jämka ihop klimatsmarta skogar med ett uthålligt skogsbruk. Det senare ska också leverera försörjning, virke, mångfald, hälsa och så kallade ekosystemtjänster som skydd mot jordras och översvämning. För att förena alla intressen måste man kohandla, eller göra ”trade-offs” som Wallin uttrycker det.
Ingen framgångssaga
Avskogningen anses stå för närmare en femtedel av människans bidrag till växthusgaserna. Och ett uthålligt skogsbruk utpekas ofta som ett sätt att både behålla skogens kolförråd och ge livets nödvändigheter till lokalbefolkningen.
En mängd projekt drivs jorden över. Men skogliga åtgärder är långt ifrån alltid är en självklar väg mot bättre klimat.
På Skogsinitiativets konferens pekade Reidar Persson från SLU på att de skogliga biståndsprojekten världen över långt ifrån är en framgångssaga.
– Avskogning är en naturlig process. Marken används till andra syften. I stället för att hindra annan markanvändning kan det kanske vara bättre att restaurera skogarna på andra håll. Att lägga mycket pengar på skogsprojekt kan göra stor skada om de används fel. Det finns till exempel risk för korruption på många håll. Pengarna kan kanske göra större klimatnytta om den läggs på annan markanvändning.
Bad guy
Ändå väntar många länder, regioner, markägare och företag på ett jättelikt pengaregn över länder där skogen minskar. Klimatkampen mot avskogningen kallas i facksammanhang REDD. (Reduced Emissions from Deforestation och forest Degradation). Den kampen kan få många miljarder nya dollar från rika länders regeringar, kanske redan på Köpenhamnsmötet i höst.
Pengaregnet har redan börjat och i täten går Norge som sätter av tre miljarder norska kronor om året till skogsprojekt, bland annat i Kongo och Brasilien.
Men, som Reidar Persson framhåller, det är inte okomplicerat. Madelene Ostwald som forskar inom Focali på Linköpings universitet har inventerat problem och möjligheter i skogliga klimatprojekt.
– Investeringar i sådana projekt driver upp markpriserna. Skogliga klimatsatsningar kan därför bli ett betydligt dyrare alternativ än man tänkt sig. Det finns även en utmaning när det gäller långsiktigheten i dessa investeringar.
– I Norge har det funnits en diskussion om trovärdigheten. Leder satsningarna på skog till att annat bistånd minskar? Med sådana invängingar finns det en risk att Norge går från att vara ”good guy” med sin satsning till att ses som ”bad guy”.
Men Madelene Ostwald pekar också på möjligheter i de skogliga klimatprojekten. De ger ökat fokus på oklarheterna om vem som äger marken — eller snarare vem som får bruka den. Det luddiga ägandet är en av de främsta drivkrafterna bakom avskogningen. Ingen har intresse av att bruka skogen långsiktigt om man inte vet vem som ska få skörda i framtiden.
– En annan möjlighet som satsningarna skapar är att man får ett gemensamt forum för att diskutera många frågor mellan länderna. Skogen hänger ju intimt samman med många samhällsfrågor.
– Genom jakten på kolsänkor har de tropiska länderna också plötsligt blivit ägare av en värdefull resurs. Klimatarbetet gör att pengar kan flyta från nord till syd. En annan god sida av dessa satsningar är att skogen hamnar i fokus. Det stimulerar utvecklingen av både teknik och former för ett uthålligt skogsbruk.
Text och foto: Bengt Ek bengt@skogen.se