Vid ringbarkningen skär man bort en ring av ytter- och innerbark inklusive kambium, skiktet mellan ved och bark. På så sätt stryps transporten av kolhydrater och vissa hormoner mellan trädets övre och nedre del. Rötterna får ingen näring från trädet och dör till slut, vilket i sin tur gör att kronan inte får vatten.
Jakob MagnérRingbarkade träd är positivt för den biologiska mångfalden. Diversiteten blir högre, eftersom stående död ved även bidrar till mängden liggande när den faller. Veden torkar långsamt så länge det ringbarkade trädet lever och gynnar därmed de många arter som lever i stående död ved, bland annat insekter och svampar.
Men träden har smarta överlevnadsstrategier och kan leva länge, trots ingreppet. De kan stå länge innan de faller och erbjuder därmed viktig livsmiljö för många arter.
– Asp och ädellövträd som ek och lind klarade sig bäst. Gran och björk klarade sig sämst, berättar naturvårdsbiologen Jakob Magnér som mätte träden i sitt examensarbete vid Göteborgs universitet 2017 och jämförde med resultat från två år tidigare.
Läs hela artikeln i SKOGEN 6-7/2020.
SKOGEN-numret finns att läsa digitalt – som prenumerant eller lösnummer