Den orörda skogen ses ofta som sinnebilden för rik artförekomst. Men orörd skog i betydelsen onyttjad av människan, finns knappast.
– Det är det traditionella nyttjandet av naturen som formade den artrikedom som vi vill bevara, förklarar Urban Emanuelsson, fil dr på Centrum för biologisk mångfald och Kristianstads högskola.
Han menar att vi stirrar oss blinda på jordmån, geografi och klimat när vi studerar artförekomst. Men om vi inte känner till hur jorden har brukats vet vi inte heller varför vissa arter har gynnats eller tvärtom.
Exempelvis har skogsbete, som ansågs var vara en styggelse på 1960-talet, skapat förutsättningar för arter som nu är på väg att försvinna.
– Det är illa att betydelsen av öppen betad mark som variation i skogslandskapet diskuteras så lite. Betande kött- och mjölkdjur i skogen ger inte bara ökad biologisk mångfald. Enligt forskning från SLU blir det även gynnsamma klimateffekter, eftersom betesmarkerna binder kol, säger han.
Ekologisk köttproduktion kan bli lönsam, visar SLU-kollegan Karl-Ivar Kumms forskning. Det bästa är om man kan skapa sammanhängande betesområden av nedlagd jordbruksmark och intilliggande skog,
– Då kan man också kombinera köttproduktionen med plockhuggning, säger Urban Emanuelsson.
Urban tar paus i somrigt fågelskådande. Foto: privat
En vanlig farhåga är risken för betesskador.
Urban menar att det är viktigt att hitta balans mellan antal djur och den yta som disponeras. Bäst förutsättning, både för att minimera skador och få ekonomi, är att hägna ett stort område, gärna ett par hundra hektar. Men allt ska alltså inte vara brukad skog. Gammal åkermark och andra typer av mark bör dominera.
– Jag har sett välmående föryngringar i Norrbotten där beteskor gått. Men visst händer det att klövtramp kan bereda väg för rotticka som ju kan försvaga granen och visst förekommer det att skott bryts av. Här behövs mer forskning, exempelvis om i vilken åldersfas skogen lämpar sig bäst för bete.
I Sverige bedrivs naturbete på någonstans mellan 300 000 och 400 000 hektar.
– Det förekommer från sydligaste Sverige hela vägen upp till Pajala. Att det är kallt är inget problem för kossorna. Det är när det är kladdigt kring nollan som problemen uppstår, har en bonde berättat för mig.
Alla våra vanliga trädslag fungerar i betesskogarna.
– Enklast verkar det vara med björkskog, men i södra Sverige är även ekskogar utmärkta. Det råkar också slumpa sig så att de raka stammarna som ger bäst kvalitetsvirke är de som ger minst miljövinster att bevara. I stället kan man lämna de krumma träden som också bäst gynnar biologisk mångfald.
Urban Emanuelsson utbildar skogsägare om möjligheterna med naturbete. Han möter en del förutfattade meningar, som att skogsbete skulle generera mer koldioxidutsläpp än vad som binds, men också stor entusiasm.
– Många skogsägare har blivit verkliga apostlar för metoden, säger han.
Han har dock förståelse för att det är ett stort steg för en skogsbrukare att också bli mjölk- eller köttbonde. Djur ska anskaffas och skötas om. Inte minst ska verksamheten vara lönsam.
– Livsmedelskedjorna skulle behöva visa intresse för naturbeteskött. En märkning skulle hjälpa till att nå de miljömedvetna konsumenterna.
Dessutom behöver jordbrukspolitiken skärpas, anser han, och stödet till dem som åtar sig att skaffa och sköta naturbetande bli högre.
– Jordbruksverket borde ge upp till 30 procent i miljöersättning, säger han.
Att Urban Emanuelsson tycker att skog både ska bevaras och brukas gör att han, enligt honom själv, ”får stryk från alla håll” i den polariserade skogsdebatten. För många miljövänner är orörd skog den enda vägen och många skogsbrukare kan inte tänka sig annat än optimerad virkesproduktion.
Själv blev han riktigt ledsen när nyckelbiotopsinventeringen stoppades.
– Vi har under lång tid haft ett hårt, rationellt skogsbrukande – att bevara nyckelbiotoperna handlar om små ekonomiska värden i förhållande till de stora biologiska vinsterna, säger han.
Men på frågan om den allra viktigaste åtgärden för att värna den biologiska mångfalden är svaret givet:
– För Sydsveriges del är det att vi får tillbaka naturbetet.
OM / URBAN EMANUELSSON
Född: 1953.
Uppväxt: I Lund och på skånska landsbygden, ”där jag tillbringat mycket tid i min ungdom med att cykla omkring och studera naturen”.
Aktuell: En av mottagarna av Förening Skogens guldkvist 2019.
Yrke: Professor vid Centrum för biologisk mångfald (SLU) och Högskolan Kristianstad.
Bakgrund: Växtekolog med fokus på biologisk mångfald. Disputerade vid Lunds universitet 1984. Var föreståndare för Centrum för biologisk mångfald 1996-2008 . Professor 2007. Har även skrivit boken ”Europeiska kulturlandskap: Hur människan format Europas natur”.
Framtidsplaner: Skriver på en bok om sydsvenska kultur- och naturgårdar tillsammans med Ulf Lundwall och Maria Petersson ”som är min älskade och som illustrerar mina böcker med akvareller”. Gör också en bok om Blekinge, Halland och Skånes landskapshistoria tillsammans med Lars Emmelin och Maria Petersson.
Dold talang: Odla grönsaker.
På fritiden: Fågel- och insektsskådning, fotografering (bland annat med drönare både i luften och under vattnet), kanotpaddling, motionslöpning.
SKOGEN 8/2019