Var går gränsen är temat i den här månadens nummer av SKOGEN och först och främst handlar det – förstås – om fastighetsgränser och rågångar i skogen. Vi är ju en skogstidning.
Men man behöver inte filosofera länge kring begreppen gränser och gränsdragning för att vidga tankebanorna och reflektera över alla möjliga versioner av dem, både teoretiska och praktiska. Fysiska såväl som osynliga gränser. Moraliska såväl som juridiska.
För en stund sedan såg jag senaste nyhetssändningen som bland annat handlade om krigen i Ukraina och Gaza, där frågor om gränser och brist på respekt för dem bokstavligen handlar om liv och död.
Jag tycker själv att jag har en moralisk kompass som pekar rätt och jag misstänker att de flesta tycker likadant om sig själva. Ändå har vi ibland helt olika uppfattningar om vad som är rätt och fel.
Vem bestämmer då? Är det den största och starkaste eller är det genom en demokratisk process där vi röstar? Har den påhoppade alltid rätt? Och är skyddet för minoriteten tillräckligt?
Frågorna är inte okomplicerade och historien visar ju med all tydlighet att det finns riktiga rötägg som har en dåligt inställd moralisk kompass – eller helt saknar den. Valet att starta ett krig om vad som är rätt eller fel eller var gränsen ska dras är alltid det sämsta tänkbara alternativet.
”Vi måste få snabba och tydliga beslut från vår regering i flera skogliga frågor.”
Tillbaka till skogen – även här finns ju många andra, mer symboliska gränser att diskutera än de konkreta linjerna mellan din och min fastighet och stenarna eller stolparna som märker ut dem. Det är många saker vi behöver föra dialog om. Vi behöver inte minst tydliga gränsdragningar om hur vi skogsägare ska fortsätta bruka vår skog.
Hur ska till exempel artskyddet se ut? Vad är rätt och fel där? I Sverige kan vi nyttja vår rätt till demokrati och rösta på vem som ska göra gränsdragningarna. Om vi inte är nöjda kan vi alltid rösta annorlunda nästa gång.
Men med vissa saker kan vi inte vänta till nästa gång. Vi måste få snabba och tydliga beslut från vår regering i flera skogliga frågor. Därför hoppas jag att den pågående utredningen om artskyddet och den mer övergripande skogsutredningen ska ge oss skogsägare tydliga förutsättningar att fortsätta bruka skogen på ett diversifierat sätt som gynnar biologisk mångfald, bygger välfärd och ökar glesbygdens möjligheter till utveckling.