Dåligt underhållna gränsmarkeringar och rågångar är en vanlig orsak till problem mellan grannfastigheter och även mellan fastighetsägare å ena sidan och entreprenörer eller virkesköpare å andra i samband med en skoglig insats.
Det säger Sven-Eric Dahlson som är skogsrådgivare vid Hushållningssällskapet i Jönköpings län. Med lång erfarenhet har han noterat att en blind tro på att digitala kartor visar absolut korrekta uppgifter är en källa till tvister kring fastighetsgränser.
– Ofta sätter man alltför stor tilltro till kartor och gps, för att man tror att det mest moderna är det säkra och riktiga. Men i första hand gäller markeringar i fält, säger han.
Om det handlar om gamla gränser kommer gps absolut i sista hand, tillägger han.
– Det kan skilja upp till 20 meter i sämsta fall, och då hinner en skogsmaskin komma ganska långt in på fel sida.
Men för att kunna använda fältmarkeringarna – för att till exempel snitsla inför en avverkning – är det en förutsättning att de syns. Det är här som du som fastighetsägare själv kan göra en viktig och förebyggande insats, understryker Sven-Eric Dahlson: Nämligen att återkommande underhålla rågångar och markeringar som visar var gränsen går.
– Det är något som man med fördel kan göra tillsammans med grannen om det är möjligt. Är det oklart på något ställe är det bara att sätta upp några extra käppar, säger Sven-Eric Dahlson.
Enligt honom är en bra rågång gärna en till två meter bred. Om man står vid en gränsmarkering ska man kunna se nästa markering åt vardera håll i gränsens riktning.
– Många resonerar som så att ”jag vet var mina gränser går, jag behöver inga markeringar”, men marken kan byta ägare och en siktgata kan slya igen fullständigt på några år. Är det dessutom angränsande ungskogar kan det bli riktigt knepigt, säger Sven-Eric Dahlson.
Han tycker till och med att man kan schemalägga gränskollen i sin skogsskötsel och se över dessa ungefär vart femte år, eller kanske ännu oftare om det är ung och snabbt växande skog.
Om det nu skulle uppstå gurgel då, säg till exempel att en avverkningsgrupp från grannfastigheten har gått för långt in på din mark – hur gör man då?
För att undvika trubbel är det bästa rådet enligt Sven-Eric Dahlson att så snabbt som möjligt ta tag i situationen:
– Tala med grannen, och om du inte vill eller vågar själv så anlita en tredje part som är neutral. Det kan vara Skogsstyrelsen, en skogsägarförening eller en konsult. Samma sak om du själv har orsakat felet. Ta kontakt och erbjud kompensation för skadan. Och gärna då lite överkompensation. Pengar brukar lösa många problem.
TIPS / FASTIGHETSÄGAREN
- Ha tydliga gränsmarkeringar och underhåll dem. Sparka mossan av gamla gränsstenar, sätt upp nya käppar när de gamla är för slitna och måla färgmarkeringar på utvalda träd utmed gränsen.
- Gå en runda med grannen så att ni är överens. Ha koll på om det blir en ny fastighetsägare så att även den är med på noterna.
- Om det sker en slutavverkning utmed en fastighetsgräns är det ett utmärkt tillfälle att förbättra gränsmarkering, då är sikten som bäst.
TIPS / MARKKÖPAREN
- Titta i lagaskifteshandlingar som finns tillgängligt via ”historiska kartor” på lantmäteriets hemsida. Där kan man läsa om vilka överenskommelser som har gjorts vad gäller vägar och andra gemensamhetsanläggningar. Det kan också finnas beskrivningar över gamla gränsmarkeringar.
- Fråga mäklaren eller nuvarande ägaren om det finns avtalsservitut som till exempel avgör om man har rätt att nyttja en annans skogsbilväg. Det kan finnas avtalsservitut som inte är inskrivna i fastighetsregistret och om det inte upplyses om det så faller det vid överlåtelse av fastighet.
- Gå ut i skogen och se över gränserna. Är de bristfälligt markerade är upprustningen av dessa kanske en extra kostnad som du får räkna in i kalkylen för köpet.