På frukostmötet för föreningens medlemmar i september berättade Leif Öster att det var efter en grundlig analys somt han och hustrun Cecilia bestämde sig för en rejäl satsning på naturturism. Upprinnelsen var att deras skogsbruk i södra Dalarna, trots en omfattning på 600 hektar, kämpade med lönsamheten på grund av sjunkande virkespriser.
Paret valde att bygga en småskalig turistanläggning med konferensutrymmen. Huset byggdes av blocksågat grovt timmer från den egna skogen.
Satsningen startade för 15 år sedan och sedan dess har Dalagård blivit ett omtyckt besöksmål både för svenska och utländska grupper. Flera skogsupplevelser bidrar till det. Där finns vacker gammal gallrad skog och vandringsleder. Även en försöksyta med hyggesfritt (efter principen ta bort grov gran och lämna luckor för ljusinsläpp) har lockat många. På fastigheten finns också ett arboretum med 22 svenska trädslag.
– Vi frågar alltid våra besökare vilken typ av skog de tycker om. Igenväxt mörk granskog är inte omtyckt men alla älskar en gallrad äldre skog.
Leif Öster gav några handfasta råd till den som överväger en liknande satsning.
– Var turist själv, lär både av det som andra gjort bra och det som är mindre bra..
Och om du sedan bygger en anläggning, se över vägarna så att både byggtransporter och besökares bilar lätt kommer fram (och kan vända).
När besökarna väl börjar komma: Tänk på att intrycken de första minutrarna är viktigast.
– Därför går jag alltid ut och hälsar på dem redan på parkeringen, sa Leif.
Att bjuda på mat och fika ute i skogen är alltid omtyckt. Man behöver inte gå långt, berättade han. Välj ett fint bestånd i närheten som du har skött extra noga.
BJUD PÅ TYSTNAD
När Leif Öster tar med sig en grupp ut brukar han först vara tyst en liten stund för att ge alla chansen att känna in skogen. Det skapar ett lugn, många börjar prata med sänkta röster. Sedan tar han gärna chansen att informera om skog, som skötsel och trädslag. Men han är noga med att lyssna på besökarna och fånga upp deras kunskap och förväntningar. Helst ska grupperna inte vara så stora, fem till tio personer är lagom.
– Tänk om alla 316 000 skogsägare kunde ta ut sina vänner i skogen och ha en dialog och prata om brukande. Då skulle vi nå nästan alla svenskar, funderade han.
På Skogens medlemsmöte fick Leif Öster frågan om hans ansenliga skogsinnehav på 600 hektar var en förutsättning för turism.
– Nej absolut inte. Man kan ha en liknande verksamhet på en skogsfastighet av genomsnittlig storlek, säg 50 hektar, sa han.
En annan fråga var om det finns pengar i naturguidning. När det gäller utländska turister är svaret ja medan det inte gäller för svenska grupper.
– Det är sängplatserna som ger mest pengar, sa han.
PRATA OM GÅRDSEKONOMI
När det gäller lönsamhet överlag hade han en fundering kring detn etablerade synen på skogsbrukets ekonomi.
– Det pratas om ekonomi på beståndsnivå medan jag tycker vi att borde se till gårdsekonomin, sa Leif och förklarade:
– Enligt min erfarenhet säger 80 procent av alla skogsägare att de vill ha en skogsskötselmodell som gör att barnen kan ta över gården i ett bättre skick och med ett högre värde än när man själv gjorde det.
Sett ur det perspektivet, alltså skogsgårdens totala värdestegring, kanske man ibland kan vinna på att spara grova träd. Att avverka och sälja timret från ett antal riktigt grova tallar skulle visserligen ge en bra slant i handen.
– Men efter att man betalt för markberedning, röjning etcetera så är kalkylen sannolikt inte bättre än om träden lämnas. Mycket stora träd höjer ju fastighetens värde, sa han.
Nästa frukostseminarium för Föreningen Skogens medlemmar äger rum den 9 november. Då handlar det om generationsskiften.