— Det är klart att sågverken ringer runt och talar med varandra och helt plötsligt kommer det inga bud. Jag har inte svart på vitt för detta, men konstigt är det, säger Anders Fröidestedt. Och detta trots att vi vet att många sågverk är sugna på virke.
Vinnare på rotpostförsäljningar är i regel skogsägarna. Volymen är känd, säljaren får betalt för allt, oavsett aptering eller vrak. Dessutom blir det pengar i samband med kontraktskrivningen. Vid andra försäljningsformer får skogsägaren besked först efter inmätning med de osäkerheter som det innebär.
De stora köparna i Småland och Sjuhärad är Vida, Södra, Derome, Sydved och Stora Enso. De är inte så glada åt rotposter. De har en stor inköpskår som ska hållas sysselsatt. Och genom att köpa genom andra former, som avverkningsuppdrag eller leveransrotköp, har de bättre kontroll på affären.
Rotpostköp är vanligare på småländska höglandet där det finns många mindre sågverk. De vet vad de får och så får de lägre kostnader för inköpare. En duktig inköpare med erfarenheter och kontakter i sin region kostar företaget cirka en miljon kronor per år. Då gäller det att köpa bra och göra skäl för lönen.
Anders Fröidestedt får delvis medhåll av Per Olof Carlsson, skogsrådgivare på Hushållningssällskapet i Sjuhärad.
— Jag får känslan ibland att de stora köparna i vårt område undviker att lägga bud på rotposter, framför allt när det är något sämre tider.
Hushållningssällskapet har delvis tagit över efter att Skogsstyrelsen förbjöds att stämpla från och med 2009.
— Köparna vill ha trygghet och rotposter är osäkert. De små köparna, de privata sågverken, tiger och köper och kan vinna på att de stora inte bjuder. Men om de stora köparna uteblir stjälps ju rotpostsystemet. Det blir inte så många budgivare kvar, menar Per-Olof.
Ett skäl som många köpare anför mot rotposterna är att de inte stämmer mot verkligheten efter inmätning.
— De upplever och klagar på att framför allt volymen inte stämmer. Det har nog hänt att själva stämplingen varit slarvigt gjord. Men det kan också ligga på drivningen och att träd helt enkelt glömts bort. Den här skepsisen har nog skrämt bort köpare. Men det finns osäkerheter i de andra köpformerna också, tillägger han.
Rotpoststämpling har bara pågått i drygt två år efter att Skogsstyrelsen slutat. Det är alltså svårt att dra några slutsatser om vad det inneburit. År 2009 var ett dåligt år för köp och försäljning av timmer.
— Det är nog så att vid lågkonjunkturer slås rotposterna ut men att de kommer tillbaka vid högkonjunkturer, tror Per-Olof Carlsson.
Det finns också en inställning bland skogsägare att den sämre skogen ska man sälja över rotposter medan lång skog med mycket timmer ska mätas in. Skogsägare hoppas på så sätt gömma den sämre skogen. Men för det mesta ser köparen igenom detta och beteendet försämrar ryktet för rotpostförsäljningar.
— När vi får ett stämplingsuppdrag brukar vi bestämt avråda från den inställningen. Hushållningssällskapet har nu tagit fram en metod för att kunna se vad ett rotposttimmerpris måste vara för att matcha prislistorna.
Det skulle vara intressant för SKOGENs läsare att ta del av.
— Nej, det håller vi för oss själva och presenterar endast för vår uppdragsgivare om de så begär.
Hushållningssällskapet har inte någon statistik på vad som händer efter att rotposten är utstämplad. Vad blev priset?
Hushållningssällskapet arbetar för att bli stor på stämpling och diskuterar nu att börja föra statistik på priser, typ av rotpost och antal försäljningar. Denna typ av analys upphörde i och med att Skogsstyrelsen slutade med stämplingar.
— Det är synd att den servicen försvann. Det var ett gott stöd för skogsägarna, säger Per-Olof Carlsson.
Text: Lars Åkerman