Stortallen i Tällberg blir en tuff utmaning när utsynaren Hans Hedberg på Rundvirke söker specialsortiment. Temperaturen har sjunkit till minus 23 och det knarrar rejält under kängorna. En gnistrande vinterdag när inte ens storklaven räcker till. Trädet fullkomligt skriker stamblock och man kan ana ett svagt klingande ljud av silverblanka mynt. Några visslande domherrar förstärker känslan av ödslighet och ensamhet i dalaskogen.
— En kollega fick diskbråck långt ute i en myr. Det bara krasade om ryggen och han fick krypa från platsen. Och som vanligt i dessa trakter var GSM-mobilen helt död. Inte en chans att larma, utan han fick kämpa hasande fram till bilen för att skaffa hjälp. Det var en väckarklocka för oss ensamarbetare och nu har vi fått kraftfulla nödsändare med GPS, säger Hans Hedberg och plockar fram den gula tryggheten ur ryggsäcken.
Hans Hedberg bor i Mora och arbetar huvudsakligen i skogarna kring Orsa, Älvdalen och Hamra. Bilen rullar 3 500 mil per år varav de flesta milen på skraltiga och otillgängliga skogsbilvägar. Snacka om att arbeta i mitten av ingenstans.
— Vintertid försöker vi göra utsyningarna direkt när vägarna har plogats upp inför avverkningen. Skördarna flåsar oss i nacken och vi får ofta bara ett par dagars varsel för att dra till skogs och leta specialsortiment. Ibland kommer vi till avverkningen samtidigt som avverkningsgängen och då gäller det att jobba undan. I sådana lägen finns det ju folk i närheten men annars är det extremt mycket ensamarbete, speciellt under sommaren och hösten, säger Hans och plockar med blåfrusna fingrar fram trygghetskompisen Fastfind MaxG.
— Batteriet har full kapacitet fram till 2014 så jag behöver aldrig vara orolig för att jag glömt att laddat min GPS.
Läs mer i senaste SKOGEN, 3-09.
Text: Lars Davner lars@skogen.se