Sten B Nilsson kommenterar min replik på hans debattartikel publicerad på skogen.se den 21 april.
I kommentaren nämner han även bristande lönsamhet som hinder för biometanol som drivmedel. Men Värmlandsmetanols betalningsförmåga kommer att vara fullt konkurrenskraftig med övrig skogsindustri och fjärrvärmeverk. Det kan knappast vara professorns problem.
Det finns goda förutsättningar för en stor och lönsam marknad för hållbara drivmedel, om regeringen menar allvar med den föreslagna reduktionsplikten. Den ska tvinga bensinbolagen att blanda in viss mängd biodrivmedel i bensin/diesel. Då kommer marknaden att sätta rätt pris på produkten, utan statliga skattesubventioner.
Det är oförskämt av professor Nilsson att sprida irrläror om förgasningsteknik. Gobigas i Göteborg är inget exempel på kommersiell förgasningsteknik för produktion av bioMetanol. Det är en liten försöksanläggning, som producerar små mängder biogas. Anläggningen har aldrig varit avsedd att bli lönsam. De som kan något om förgasningsteknik vet att anläggningen var dömd till olönsamhet redan från början, med en så låg kapacitet och dessutom en felaktig upphandling. Det är en med skattemedel finansierad lekstuga för några professorer och studenter från Chalmers, som Göteborgs Energi fått ta förlusterna för.
Flera statliga utredningar har visat att förgasningsteknik är den både ekonomiskt och energimässigt mest effektiva metoden att utvinna drivmedel från biomassa. SOU 1996:184 - Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel och FFF-utredningen är samstämmiga med Kungliga Vetenskaps Akademien, som 2013 konstaterar att förgasningsbaserad skogsmetanol och DME är överlägsna alla andra biodrivmedel. EU premierar biodrivmedel med högt Green House Gas Saving Value. Det gynnar skogsmetanol som enligt EU har högst GHS-värde av alla biodrivmedel.
Värmlandsmetanols projekterade anläggning bygger på modern teknik, som med gott utbyte, miljöhänsyn och lönsamhet kommer att utvinna biodrivmedel från skogsråvara. Världskoncernen ThyssenKrupp Industrial Solutions bygger anläggningen till fastpris med prestandagarantier. Tillverkningen sker i en sluten process som inte orsakar några utsläpp till luft, bortsett från koldioxid som ingår i det naturliga kretsloppet. Alla mineraler och ämnen som förekommer naturligt i veden hamnar i förgasarens bottenaska och återförs till skogsmarken. Processavloppsvattnet är renare än kommunens avloppsvatten.
I Sverige är det bristen på långsiktiga regler som gör det omöjligt att i dag bygga anläggningar för produktion av svenska biodrivmedel. Den ekonomiska tillgängligheten infinner sig, om regeringen snarast lägger fast stegringstakten beträffande inblandningskravet av biodrivmedel i bensin/diesel fram till 2030. Då får skogsägarna ännu en lönsam marknad för sina produkter och Sverige får biodrivmedel till de drygt fem miljoner personbilar som finns och som kommer att rulla på vägarna de närmaste femton åren. Men oljelobbyn kämpar på olika sätt emot biodrivmedel som har potential att hota bensin och diesel, till exempel via språkröret Ulf Svan på SPBI (ATL 2017-04-17).
Möjligheten finns till en snabb och hållbar omställning, som ger jobb i Sverige – om politikerna vill.
Men vad vill egentligen Sten B Nilsson med sin debattartikel?
Skogen.se sätter med denna slutreplik punkt för biobränsledebatten för denna gång.
Läs gärna tidigare inlägg:
