Det är Laura Juvany Canovas som i sitt doktorsarbete vid SLU bidragit med ny kunskap om hur blåbär, lingon och ljung påverkas av barrskogens trädskikt.
Att täta mörka skogar, där ljuset inte når marken, minskar tillgången på ris är känt sedan tidigare. Men exakt hur trädskiktet påverkar risets tillväxt, näringsinnehåll och förekomst har inte varit klargjort.
Laura Juvany Canovas fann att trädartsblandning har stor påverkan.
Blåbärs-, lingon- och ljungris i täta grandominerade bestånd hade mindre biomassa än i tallskogar. Riset i täta granskogar var också mer lågvuxet. Men en större andel av biomassan utgjordes av sådant som hjortdjur kan äta. Det småvuxna riset hade dessutom ett annorlunda näringsinnehåll. Det innebar mer protein men mindre socker och stärkelse, jämfört med ris som växte i ljusare talldominerade bestånd, skriver SLU i ett pressmeddelande.
Betyder det här att skogsägare som vill skapa foder åt klövvilt ska satsa på mörka skogar? Nej, den slutsatsen drar inte Laura Juvany Canovas. Tvärtom, minskad tillgång är problemet. Den sammantagna nyttan för hjortdjuren är sannolikt större om risväxterna ökar i mängd, är hennes bedömning.
Att minska andelen gran eller stamtäthet i beståndet är sätt att öka ljusinsläppet och således gynna både risväxter och annan föda åt hjortdjuren, tipsar hon.
SLU skriver att kunskapen om risväxter är viktig. Utbredningen minskar sedan decennier, sannolikt är skogsbruket en del av orsaken. Samtidigt har risväxterna en så viktig roll i hjortdjurens ekologi, och tillgången på dem kan påverka hur omfattande betesskadorna blir på träd.
Studierna har gjorts i olika delar av landet, från Asa i Småland till Vindeln i Västerbotten.