Träd blev runor i irländska fornskriften

IDAG I det uråldriga keltiska skriftsystemet ogham från Irland representerar varje tecken ett trädslag. Därför kallas det också det keltiska trädalfabetet. Följ med på en naturnära språkresa 1 500 år bakåt i tiden.

Låst artikel för våra prenumeranter

Du är inloggad på Skogen, men du saknar behörighet till detta material.

Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.

Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.

Var vänlig ladda om sidan

Vi kunde inte säkerställa om du är inloggad eller inte. Var vänlig ladda om denna sida.

Vill du läsa hela artikeln?

Föreningen Skogen

Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.

  • Tillgång till artiklar på skogen.se
  • Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
  • E-tidning
  • Mediaarkiv
Se prenumererationserbjudanden här Köp prenumeration här

Redan prenumerant?

Prenumererar du redan på Tidningen Skogen? Då loggar du in på ditt konto här:
Utanför Killarney i grevskapet Kerry finns de åtta så kallade Dunloe-stenarna (Dunloe Ogham Stones), högst sevärda i sin näst intill ursprungliga miljö. Foto: Kristin & David Pineda Svenske

Vårt latinska alfabet består av bokstäver. Vikingarnas futhark innehöll runor. I det forniriska skriftsystemet ogham kallades tecknen i stället ”feda”, träd, eller ”nin”, förgrenade kvistar.

På 800-talets Irland beskrevs skriftsystemet för första gången i en skrift vid namn Auraicept na nÉces eller Studentgrammatik. Dåtidens litterära experter konstaterade att alla oghams tjugo tecken var döpta efter träd: B stod för beith (björk), A för ailm (tall), S för sail (sälg), D för dair (ek) och så vidare.

Studentgrammatiken förklarade även hur den kryptiska skriften skulle tolkas: ”Ogham ska läsas som man klättrar i ett träd. Kliv upp på rötterna och grip tag först med din högra hand och sedan med din vänstra. Korsa stammen och fortsätt på andra sidan.” 

Som inte dessa instruktioner vore svårtolkade nog är ristningarna utförda på den äldsta irländska formen av keltiska som talades under de första århundradena av vår tideräkning. Man har i alla fall lyckats utröna att inskriptionerna nästan uteslutande utgör egennamn och härstamning – till exempel Maq Acto Maq Gar, son av Acto, son av Gar – och att de främst utgjorde gränsmarkeringar och gravstenar.

Ytterligare frågor väcker dock de fall där egennamn kopplas till träd, exempelvis Maqi Carattinn (son av rönn), Maqvi Qoli (son av hassel) och Ivogeni (född av idegran).

Var träden ett slags efternamn? Identifierades familjer, eller kanske hela klaner, med enskilda trädslag? Det vet vi inte.

En sak vi vet är att det bland 382 bevarade ristningar bara finns en enda som namnger en kvinna: Inigena Cunigni Avittoriges (Avittoriges, dotter till Cunigni). Vad Avittoriges Cunignisdotter hade hittat på för att förtjäna denna hyllning är ännu ett keltiskt mysterium att begrunda.

Dunloe-stenarna i grevskapet Kerry i södra Irland. Foto: Kristin & David Pineda Svenske
Ett bevarat manuskript från 700-talet förklarar hur ogham ska utläsas. Foto: Kristin & David Pineda Svenske
Dunloestenarna med sina oghaminskriptioner höggs under 400- och 500-talen och markerade gravar. Foto: Kristin & David Pineda Svenske
Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Lena får första naturvårdspriset
SkogsJobb