Helena Gålnander, du är ju en seriös förädlare på Skogforsk. Varför är du ute och leker prickskytte i skogarna, på arbetstid dessutom?
– Jo, det har blivit lite höjda ögonbryn när vi har pangat på. Men hagelskyttet är faktiskt enda sättet att få ner kvistarna från tallarna. De träd vi är intresserade av är upp till 15 meter höga och vi kan inte rulla runt en skylift i terrängen.
Men vad ska ni ha kvistarna till?
– Det handlar om att samla in ris som ska ympas till den nya plantagegenerationen. TreO kallas den. Det är de plantager som kommer att ge frö till morgondagens plantor. Träden vi jagar är de bästa föräldrarna, utvalda efter noggranna avkommetester i fält.
Men får man skjuta hur som helst, står det något i jaktstadgan om toppjakt på tall?
– Vi söker tillstånd från polisen, och markägaren är informerad. Men visst har polismyndigheterna varit lite undrande ibland. Det har dock alltid ordnat sig. Allmänheten funderar också. När vi ”jagade” i plantagen Långlandet i södra Dalarna hann tre bilar stanna och fråga vad sjutton vi sysslade med.
Hur känns det nu då?
– Jo, det är skönt att den här jaktsäsongen är över. Över 300 skott med det grövsta haglet blev det ju. Rekylen är grym. I slutet fick jag till och med skjuta från höften för att spara axeln.
Men du är ju en van jägare, så det gick säkert bra?
Jovars, men jag skulle inte vilja praktisera det på ripjakten.