För att börja bakifrån: Efter intervjun med Erik Rohdin frågar SKOGEN om vi kan ringa igen under helgen ifall vi kommer på någon mer fråga. Erik svarar omedelbart:
– Inga problem! En virkesköpare jobbar alltid och måste kunna nås.
Det förefaller utmärkande för hans inställning till sitt jobb och även till livet; han är öppen, positiv, påläst – och tillgänglig. Han är 24 år och har redan hunnit med en liten karriär. Framför allt ger han intrycket av att ha bestämt vad han vill.
Erik RohdinErik Rohdin arbetar sedan nästan ett år som virkesköpare på Weda Skog i Vansbro, men redan som tolvåring bestämde han sig för att köra skogsmaskin. Efter avslutningen på gymnasiets skogslinje 2012, en fredag, var det kalas med familjen på lördagen och på måndagen började han som förare hos en entreprenör i Jönköpingstrakten.
– Men jag insåg ganska snart att här vill jag inte sitta i 40 år. Det skulle inte vara bra för kropp och leder. Visserligen är maskinerna i dag fantastiska ur arbetsmiljösynpunkt mot hur det var 20 år sedan. Men ändå …
Erik arbetade en tid på Stora Enso i Filipstad som just då påbörjade en stor omorganisation där alla var tvungna söka om sina jobb.
– Då bestämde jag mig för att gå Gammelkroppa skogsskola. Praktiskt för mig, den ligger inte långt från min hemby.
Byn heter Lindfors och ligger sju kilometer från Molkom i Värmland. Där bor hans mor fortfarande kvar på den tio hektar stora gården och det var där Eriks vurm för skogen planterades. Erik var med på jakterna, högg ved och fick vara med alla i byn i deras skogliga värld.
– Man kan väl säga att min skogliga utbildning började där. Du frågade hur jag som bara är 24 år ska klara av allt vad det innebär att vara virkesköpare. Jag har det med mig på ett naturligt sätt, det som många andra måste lära sig av erfarenhet.
Erik påpekar dock att kraven finns på inköpsvolym, men eftersom jag fick jobbet trodde väl Weda på mig, säger han. Insikten hos virkesföretagen finns också, att det tar ett antal år att bli en fullgod köpare.
Enligt honom har verkligheten förändrats mycket för en virkesköpare. Inställningen som han känner igen från barndomen var att en virkesköpare hade ett ganska bra och inte alltför krävande jobb. De fanns där i bygden och skogsägarna tog kontakt och där emellan kunde de lugnt dricka sitt kaffe. Men nu är det andra bullar.
– Nio av tio avslut som jag gör har jag själv sökt upp. Hittills i år är det endast 15 skogsägare som har tagit kontakt med mig och begärt in anbud.
Att ta kontakt med skogsägare är nämligen ett detektivarbete, berättar Erik. Förklaringen är att så många skogsägare i dag är utbor och har andra jobb än skogen att tänka på.
– Många har ingen koll! De har kanske inte ens varit i sin skog på 30 år! Några har i alla fall upptäckt att det finns flera köpare och att de inte bara kan vända sig till en gammal invand virkesköpare, som alltid funnits där.
Erik tror att många skogsägare från förr – de som bodde på sin gård och skötte skogen, gallrade, röjde och plockhögg sin ved – nog ”skulle vända sig i sina gravar om de återvände till sina forna skogsskiften”.
Kring Vansbro som nu är Eriks ansvarsområde finns många som konkurrerar om skogen: Weda, förstås, Siljan Skog, Sveden Trä, Stora Enso, Billerud, Mellanskog, Fiskarheden och flera mindre aktörer.
– Då kan det bli många komplicerade merköp när jag har startat en avverkning. Jag ser
ju att grannen kanske borde avverka och då kan jag erbjuda bra villkor, eftersom maskinerna finns på plats och flyttkostnaden kan sparas in. Men då gäller snabba ryck!
SKOGEN 10/2017