–Jag har läst på och försökt att vara objektiv när jag har tagit del av tjäderkunskaperna från olika håll, säger Jan Hellenberg, styrelsemedlem i Svenska Naturskyddsföreningen i Härryda utanför Göteborg.
–Det går att få stöd både för att tjädern minskar och ökar i antal, om man lyssnar på forskare och kunniga ornitologer. Är det katastrof eller inte för tjädern? Mycket tyder i alla fall på att den tål mer än vad man tidigare har trott, säger Jan försiktigt.
En viktig källa till kunskap för många är boken Tjädern – en skogsfågel. Där samlades decennier av tjäderkunskaper mellan pärmarna. Författaren visade på en kraftig nedgång av antalet tjädrar fram till mitten av 1990-talet, då boken utkom. I bokens efterföljd bildades så småningom den frivilliga kommittén Tjäderobservatörerna. Inte alla forskare kan tävla med dessa tjäderspecialisters timmar i fält, ett argument som Tjäderobservatörerna själva emellanåt för fram. Åsikten är att tjädrarna hotas av skogsbruket och blir allt färre, en åsikt som grundas på observationer över tid på vissa platser: nätter vid tjäderlekplatser, skogsvandringar med fågelhund i landskap från Småland till Norrbotten men även forskningsuppgifter. Uppfattningen stöds av mångas personliga erfarenheter och känslor.
Ett annat betraktelsesätt finner man hos andra forskare och exempelvis Svensk fågeltaxering vid Lunds universitet. De kommer fram till att tjädern inte minskar. Den åsikten beläggs med siffror från fågelräkningar från 1998 till idag, iakttagelser noggrant fördelade över hela Sverige.
Vem räknar rätt? Det är en förvånansvärt känslig fråga, men så är också tjädern en praktfull fågel. Att se en tjäder fjädra sig och spela är en upplevelse som drabbar även den moderna människan, om hon får chansen. Men hur går det för stammen? Ett inslag i åsikterna om tjäderns status är att de olika tidsperspektiven. Ska man utgå från början eller mitten av 1900-talet, eller är det dagens läge som är referenspunkten?
Göran Rönning, ordförande i Tjäderobservatörerna, är säker:
–Tjädern minskar på lång sikt. Kortsiktigt och lokalt kan den öka, om det finns lämpliga marker kvar. Vi räknar tjädrarna på lekplatsen, eftersom den lokala populationen dras dit. Då räknar vi tuppar och hönor. Det är tidsödande. Jag brukar säga till mina bekanta, att nu försvinner jag två-tre månader, och sen besöker jag 25-50 lekplatser under en intensiv period, säger Göran.
Så har han gjort i över fyrtio år varje vår.
FAKTA 1:
Tjädern är ingen rödlistad art
Han är också aktiv inom nätverket Skydda skogen och har just kommit innanför dörren efter en utfärd, där han hittade ett stort område fullt med tjäderspillning.
–Men det är i ett gammelskogsområde på kanske 100 hektar. Jag ser en klar koppling mellan gammal skog och tjäder. I Dalarna har tjädern och den biologiska mångfalden gynnats av ägosplittringen. Ägorna kan vara några meter breda och flera kilometer långa och har därför inte blivit produktionsskogar, säger Göran.
Han har jobbat som miljö- och hälsovårdsinspektör och gjort nyckelbiotopinventeringar åt Skogsstyrelsen. Nu blir det inventeringar åt bland annat vindkraftsbolag före exploateringar, och Sollefteå kommun vill att han färdigställer påbörjade skötselplaner för tjäderlekplatser.
–Ju mer kända Tjäderobservatörerna blir, desto fler uppdrag får vi. Vi räknar vid lekplatser och använder även tremannakedja med fågelhund. Det är en bra metod också när vi söker av områden där det planeras vindkraftverk, säger han.
På hemsidan har den ideella föreningen lagt ut klipp och referat från olika forskarrapporter, bilder och debattinlägg. Siffror från tjäderlekplatser i olika län visar kraftigt nedåtgående kurvor för tjäderantalet. Det finns räkningar från 1980-talet som har följts upp fram till 2002-2003, men även inventeringar från olika kommuner från senare år. Det är alltså inte Tjäderobservatörerna själva som har räknat.
Helt klart lägger föreningen åtskilliga timmar på en hjärtefråga och har stora kunskaper. Man har inte begränsat sig till att räkna på kända lekplatser utan har också letat efter nya dit tjädrarna eventuellt kunde ha flyttat. Göran medverkar i flera radioprogram som finns på nätet, och hans engagemang för den krympande gammelskogen och tjädern är stort. Han påpekar att tjädern är en paraplyart. För, som Göran Rönning säger:
–Där det finns tjäder, finns det andra intressanta arter, men tjädern är skogens själ.
Kanske är det den inställningen som försvårar samtalet med Svensk fågeltaxering. Där är tjädern reducerad till en art bland andra, och den taxeras, alltså räknas, med samma nit som de andra.
–Vårt system är uppbyggt för att ta reda på hur det går för hela Sveriges fåglar, inte hur det går för tjädern i en speciell skog eller på en särskild lekplats, säger fågelforskare Martin Green, Svensk fågeltaxering och Lunds universitet.
Det betyder en systematisk räkning: På 716 platser som ligger med 25 kilometers lucka taxeras alla fåglar under en standardiserad promenad som går på en linje i kvadrat med två kilometers sida. Systemet med standardrutter täcker in hela Sverige och bärs upp av stora ideella insatser av fågelkunniga. Samtliga rutter räknas inte varje år, men Martin påpekar likheten med opinionsundersökningar, där ett statistiskt urval ger en god bild av helheten där tjädern är en del.
–När man frågar hur det går för tjädern, måste man också veta vilket tidsperspektiv man är intresserad av. Det har, som Tjäderobservatörerna säger, kanske gått nedåt för tjädern i ett femtioårigt perspektiv, men det finns faktiskt få hårda data som belägger det. Uppgifterna är helt enkelt osäkra. De frivilliga fågelrapporterna började på 1970-talet, och våra äldsta siffror från standardrutterna som gäller hela landet är från 1998, säger Martin.
Han framhåller att man ibland har olika geografiska perspektiv och att Fågeltaxeringen ser till hela Sverige. Kanske ser tjäderpopulationens förändring inte likadan ut i alla Sveriges hörn?
–Om man avverkar på en lekplats och tjädern försvinner därifrån, så betyder inte det att alla tjädrarna faller döda ner. I så fall utgår man från att det inte finns någon dynamik i naturen, att lekplatserna alltid är de samma och ingen förändring sker. Men det är fel, säger Martin.
Han anser att åsikten att tjädern måste ha gammelskog delvis är en felaktig slutsats. När tjäderstudierna inleddes i Sverige, Norge och Finland, var det också i det moderna skogsbrukets barndom. Då fanns det, förenklat, dels gammelskog med tjäder, dels hyggen och ungskog utan tjäder. Slutledningen blev att tjädern måste ha gammelskog.
–Men idag efter femtio års modernt skogsbruk har vi skog i alla åldrar, och då ser vi tjäder i skog från fyrtio år och uppåt. Det visar att tjädern klarar sig hyfsat i den moderna skogen. Och för mig är det självklart att stickprov, om de är tillräckligt många, ger en sann bild av tjäderverkligheten. Men visst finns det skillnader inom Sverige, och det ser man inte på våra kurvor, som visar hur det går för tjädern generellt, säger Martin Green.
Svensk fågeltaxerings siffror kolliderar bryskt med starka upplevelser hos en hel del skogskunniga, som säger att siffrorna helt enkelt inte kan stämma. Skogsbruket har ändrat skogen så mycket att tjädern inte kan finnas kvar, är tanken. Samtalstonen är ibland bister, och olika åsiktsläger beskyller varandra för okunnighet och metodbrister. I stridens hetta kanske man inte noterar de olika tidsperspektiven, växlande geografiska utgångspunkter och skilda definitioner av begrepp.
FAKTA 2:
Alla är överens om att det genomsnittliga antalet tuppar i lek har minskat
Zooekologen och forskaren Maria Hörnell Willebrand har också citerats i diskussionerna. Hon påpekar att det kanske inte är viktigast att räkna tuppar vid spel, utan överlevande hönor och kycklingar.
–Tjädrar lever inte i par. Om man jämför med älg, så räknar vi ju inte bara älgtjurar för att få en bra bild av läget, säger Maria.
Hennes åsikt har mötts med ilska, som om hon hade ifrågasatt att de som under decennier har räknat tjädertuppar i spel har gjort något värdefullt.
–Men det är bra att det finns frivilliga krafter som Tjäderobservatörerna – precis som alla frivilliga som deltar i standardrutterna över hela Sverige, säger Maria.
Hon vidhåller att det går bra för tjädern i de oberoende mätningar och taxeringar som hon känner till, både regionalt och nationellt visar de på en uppgång det senaste decenniet. Att tjädern enligt hennes och andras forskning är relativt flexibel och hittar nya spel-platser om de gamla avverkas, gör henne till ett rött skynke för den som vill bevara gammelskog. Hennes forskning har refererats av skogsbolag, men hon påpekar att hon inte tar emot pengar från bolagen, och att hon inte säger att man ska avverka gammelskogen – bara att tjädern verkar klara sig ändå.
–Jag har inget eget intresse av att säga att det går bra för tjädern. Om jag kunde säga att det var tjäderkatastrof, skulle jag antagligen få större forskningsanslag, men ingen ger mig pengar för att jag ska säga att det går bra för fågeln, säger hon.
Hennes bild är tydlig och klar: Det är biologiskt ett ganska okomplicerat läge, men känslomässigt är det värre! Många känner för tjädern och gör gärna lokala inventeringar, som inte alltid är vetenskapliga eller representativa för ett större område. Där har Maria Hörnell Willebrand ett konstruktivt förslag för framtiden:
–Jag tror att det skulle vara en bra idé om skogsbolagen gick samman och bjöd in till samtal. Till exempel forskare från Finland, Norge och Sverige till en workshop med Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, miljöorganisationer, Tjäderobservatörerna med flera. Det är absolut läge för det, säger hon.
Jan Hellenberg och Naturskyddsföreningen i Härryda väntar inte på någon workshop. Tillsammans med Göteborgs ornitologiska förening inventerar man tjäderlekplatser i Västra Götaland. Målet är att öka kunskapen om var det finns tjäder, för att öppna en dialog med skogsägarna som inte alltid känner till eventuella tjäderlekplatser på den egna marken.
–En landskapsanalys kan visa var lekplatserna finns, säger Jan.
Han anser att man ska skilja mellan tjäderpopulation och lekplatser, och tar ett område mellan Härryda och Bollebygd som exempel. Tjädern är utbredd över hela ytan, som ligger cirka trettio bilminuter från storstaden och dessutom sköts som modernt skogsbruk. Av fyra kända lekplatser har tre avverkats och leken försvunnit därifrån. Än så länge har tjädern en stabil population men lekplatserna försvinner. I längden kommer det att ge tjädern problem, tror Jan.
–Tjädern kräver stora skogar och klarar inte öppna ytor. Hittar vi ett obrutet skogsområde på tre till fyra kvadratkilometer, så ligger spelplatsen mitt i och reviren utgår därifrån som tårtbitar, säger Jan.
FAKTA 3:
Skogsstyrelsen har inga rutiner eller regelverk för att skydda lekplatserna
På hans mejllista finns omkring 25 personer som deltar i inventeringen. När de hittar en lekplats, så försöker man skydda den genom att anmäla till Skogsstyrelsens databas Flora och fauna, en del av det större systemet Kotten. En sådan anmälan skyddar inte mot avverkning, men det är en början till ett samtal med skogsägaren, som kanske kan uppmuntras att spara skog på rätt ställe.
–Steg ett är att veta var tjädern spelar, och steg två att tala om var platserna finns. De vi hittar nu beror på att skogen står kvar, så det ser inte så ljust ut. Jag tror att det är så här: Tjädern minskar i södra Sverige och sprids ut i skogen. I norr minskar kanske inte populationen så mycket. Men de stora lekarna med en mängd spelande tjädertuppar splittras och försvinner – ingen rapporterar om motsatsen, säger Jan Hellenberg.
Alltså: Några gemensamma ståndpunkter men flera synvinklar i tjädervärlden. Tjäderns omdiskuterade ställning är kanske ett av skälen till att myndigheter på olika nivåer inte alltid har samma omsorg om fågeln. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och länsstyrelserna har att hantera bestämmelserna i artskyddsförordningen och EU:s fågeldirektiv. Det gör man på olika sätt eller inte alls (men det är en annan artikel). Under tiden byggs en praxis upp ute i skogen. Och snart är det förhoppningsvis tjäderspel igen.
Text: Ulla Sundin Beck
SKOGEN 9/11
Tips: Vårda tjäderstammen
Du som är medlem i Föreningen Skogen kan ta del av forskarnas råd. Gå in på skogen.se under Tips och råd. Sök på ”tjäder”.