Men Fastighetsverkets planer visar bara att utvecklingen mot ökat mångbruk och zonindelning av skogsmarken fortsätter. Föga överraskande. År 1960 var jättehyggen vardag, högstubbar var liktydigt med stressade skogsarbetare på ackord, och ordet skogsskydd betydde skydd mot skadeinsekter. Reservaten utgjordes av dvärgbjöksklädda fjällvidder.
Det var för 57 år sedan. Det har hänt mycket sedan dess. Räck upp handen, den som tror att utvecklingen stannar här!
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»Hur ser då skogen ut 57 år in i framtiden, när våra barnbarn är fullvuxna? Med virkesprisernas långsiktiga dalande kommer de enskilda skogsägarna troligen att vilja bidra till en utveckling mot bredare fokus än massaved och timmer.
Och kanske industrin också: Under Skogsnäringsveckan förra året visade man hur virke kan användas för att skapa konstgjorda människoöron i 3d-skrivare. Fundera på förädlingsvärdet av den råvaran! Årsbehovet av konstöron för transplantation torde inte kräva mer än de uppåt 100 miljoner kubikmeter som skogsbruket kan leverera även med växande mångbruk. Snarare räcker skogen ändå för en hel del bulkproduktion.
Men om en sådan utveckling ska gå smidigare än de senaste 57 årens dragkamp om skogen behövs ett lok som leder utvecklingen. Sveaskog har goda förutsättningar.
Det statliga skogsbolaget kan följa i Fastighetsverkets spår och satsa fullt ut på det alternativa skogsbruket – men med mer sikte på att utveckla affärerna. Skala upp försöken man i dag gör försiktigt kring affärer med klimatvänligt skogsbruk, klimathärdigt skogsbruk, reservatsmark, biotopbanker, naturturism och alternativa skötselmodeller.
Kanske blir de stora Sveaskogsmarkerna öster om Växjö basen i en sydsvensk naturturistsatsning. Ägarna, allmänheten, skulle inte misstycka.
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivare
Statens uppgift blir då också att stimulera utvecklingen på andra sätt, snarare än att tvinga fram den. Skogsbrukarnas uppgift blir lite mer att söka nya vägar i skogen. Och att lite mindre harva och plantera gran och känna sig släpade in i framtiden.
SKOGEN 6-7/2015