Klimatförändringarna har slagit ut delar av nordamerikanskt skogsbruk och nu letar världen med ljus och lykta efter virke i bland annat Sverige. Priserna på sågat virke har närmat sig rekordnivåer.
Men IPCC:s nya klimatrapport visar att vi alla sitter i samma båt, medan det blåser upp allt mer.
Sveriges skogar blir kanske inte värst drabbade, men förutsättningarna för skogsbruket håller på att ändras radikalt. Och det är inte bara så att ovädren ökar: All vår skötselkunskap, våra naturvårdsinsatser och marknadserfarenheter bygger på förutsättningar som håller på att bli historia. Skogsbrukarnas självpåtagna uppgift att lämna efter sig en bättre skog till kommande generationer blir därmed allt svårare.
Rapporten pekar på en uppskruvad utveckling och det finns många frågor vi behöver ställa oss, frågor där gamla svar inte gäller. Här är tio frågor att börja med:
1. Hur ska skogen skötas för att bidra mer till kolbindning och, framför allt, ännu mer förnybar råvara? Dagens skötselmodeller är inte utvecklade med klimatnytta för ögonen.
2. Vad mer kan vi göra för att bromsa klimatutvecklingen? På sidan 22 ger vi exempel på igenläggning av diken. Är det lösningen?
3. Vilka trädslag och provenienser ska vi ha på vilka marker?
4. Hur duckar vi för bränder, stormar, ändrade nederbördsmönster, minskad tjäle, skadegörare och invasiva arter?
5. Hur ska vi bevara den biologiska mångfalden som vi investerat så stort i? Klimatet flyttar norrut med en knapp mil om året: Är det möjligt att i stor skala aktivt flytta arter och biotoper (som på sidan 10)?
6. Var finns marknaden om 30 år? I långlivat byggvirke, mer papper som ersätter plastförpackningar, mer skogsenergi – eller i helt annan markanvändning?
7. Behövs nya ekonomiska incitament för olika målsättningar?
8. Nya politiska styrmedel?
9. Vilka krav måste vi ställa på omvärlden?
10. Vad ska vi över huvud taget forska om för att kunna bedriva ett framsynt skogsbruk?
Dagens skogskunskaper tog 150 år att forska fram. För bara 30 år sedan visste vi inte mycket om behoven hos skogens många arter och då hade vi ändå kunnat forska under stadiga förhållanden.
Den nya kunskapen behöver tas fram i en föränderlig miljö, så nu är det dags att snabbt ställa de nya frågorna. Om inte skogsnäringen kommer med svaren finns det många andra som ivrigt räcker upp handen.
TIDNINGEN SKOGEN 8/2021