Intresset för siffror på tillståndet, tillväxten och avverkningen i skogen är stort. Riksskogstaxeringen samlar därför i fält in de fakta som leder till många beslut och diskussioner i skogliga sammanhang. Det är inte bara att räkna träd. Idag arbetar laget i Bohuslän. Som vanligt oanmält.
–Det jobbigaste som finns är skogar som inte är enhet-liga. En granåker är lätt att beskriva, säger biolog Lena Björk med torr humor. Som lagledare är det hennes uppgift att i sammanfattning beskriva provytan, som är tjugo meter i diameter.
I laget arbetar också Lotta Olofsson och Camilla Niklasson. Alla tre är biologer och har arbetat flera säsonger för Riksskogstaxeringen.
–De senaste åren har vi försökt rekrytera biologer. Tanken är att de ska ha en välgörande inverkan på växtinventeringen. Efterfrågan på de uppgifterna ökar, och i år har vi fått ett uppdrag från alla länsstyrelser där de önskar uppgifter om växternas tillstånd för den regionala miljömålsuppföljningen, säger Mats Walheim, jägmästare och ansvarig för fältarbetet vid Riksskogstaxeringen på skoglig resurshushållning vid SLU. Det ingår i hans uppgifter att besöka arbetslagen någon gång under säsongen.
På riksnivå pekar siffrorna på ökad volym död ved, ökad areal gammal skog och ökat virkesförråd.
–Här är en ek – den är säkert 150 år. Björken är kanske femtio och asken där borta 150. Det är ju olika diameter och olika åldrar, men vi ska beskriva beståndsålder, säger Mats.
På nationell och regional nivå vill politiker och tjänstemän följa upp miljömålen, likaså är skogsnäringen intresserad. Då passar statistik och mätbara variabler bra. Den skogliga beskrivningen av en provyta anger i praktiken huggningsklasser; ska det avverkas eller bör det gallras. Den biologiska beskrivningen räknar upp arter – bland mycket annat.
Camilla har dessutom jobbet att gräva sig rakt ner i backen för markprover, och hela laget håller koll på vegetation i olika skikt och hundratals parametrar. Finns det majbräken, hur är täckningsgraden? Krontäckningen? Siktförhållandena ska anges, eftersom det kan påverka bedömning av kronutglesning.
–Vi försöker beskriva rätt upp och ner vad vi ser, men många variabler som bedömning och beståndsålder är verkligen knepiga. Däremot är klavningen hårddata, säger Mats. Men inte heller klavning är entydig – det är inte enkelt att klava grova träd på exakt samma sätt varje gång. Om trädet ”avviker” alltför mycket sedan föregående mätning på samma yta, varnar dock systemet. Felmätningar bör bara finnas av det slaget att de tar ut varandra, så det blir lika många för stora som för små träd.
Mätmetoder och andra faktorer har ändrats under nittio år.
–Nu bedömer vi en variabel i taget för provytan. Tidigare tittade vi på hela åtgärdsenheten, och det var ”luddigare” och en större yta. Om man till exempel beskriver en skogs trädslagsblandning och har en liten yta, så blir ju all skog trädslagsren, eftersom det kanske bara finns en art just där. Det inne-bär att vi får mer extrema värden nu – det kan bli en ren ekskog på vår lilla yta, medan du i beståndet säkert hittar fler trädslag. Men medelvärdet över landet är det riktiga.
Temat för årets publikation från Riksskogstaxeringen är just en diskussion av beskrivningsenhetens storlek och vad den betyder för resultatet. Inte heller Riksskogstaxeringens statistik är felfri, men felen ska helst vara små och obetydliga. Varje lag utsätts därför för kontrollinventeringar:
–En oberoende grupp gör samma inventering och resultaten jämförs. Då kan vi se om det finns systematiska fel, att vissa variabler har större mätfel än andra och att vissa saker är lättare att missa. Man ska helst inte veta för mycket om en provyta via gamla protokoll innan man kommer dit, för det går inte att komma ifrån att man blir påverkad, säger Mats.
Dagens provyta har alltså besökts vart femte år sedan 1983. Den är ett intressant skogsexempel:
–Det händer att vi får frågan om det verkligen stämmer att virkesförrådet växer hela tiden. Det är en trend som rimligen måste plana ut någon gång. Men titta här–volymen här har i varje fall fördubblats sedan 1983. Här har ingen utfört skogliga åtgärder, det har bara stått, säger Mats Walheim. Och det växer så det knakar!
SKOGEN 9/2013