Under 1980-talet och 1990-talet befarads att regn kontaminerat av svavel- eller kväveutsläpp från industrin, trafiken och jordbruket skulle försura marken till den grad att skogen skulle växa väsentligt sämre eller till och med dö.
En bärande hypotes var att sulfatjoner och nitratjoner i det sura regnet bidrog till att så kallade baskatjoner (kalcium, magnesium, kalium) lakades ut ur marken. Den skulle därmed bli surare och träden skulle få brist på viktiga näringsämnen.
Men nu visar resultat från ett 50-årigt SLU-försök i en tallskog utanför Umeå att oron var obefogad, i alla fall när det gäller tall. Det framgår i ett pressmeddelande från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
I skog som under lång tid tillförts höga doser av kväve var marken som väntat surare och fattigare på viktiga näringsämnen, men trots det växte tallarna lika bra eller bättre.
Försöket består av tre nivåer på kvävebelastning och har tre replikerade ytor av varje behandling.
Den lägsta kvävetillförseln motsvarar 30 kg per hektar och år. Det är tio gånger mer än det naturliga kvävenedfallet på platsen. De två högre doserna på 60 respektive 90 kg per hektar och år tillfördes under 38 respektive 20 år, vilket möjliggjorde en uppföljning av trädens och markens återhämtning under studiens resterande 12 respektive 30 år.
Kvävebehandlingarna ledde till den förväntade markförsurningen, med sänkt pH-värde och en tydlig minskning av det som kallas basmättnaden. Tydliga minskningar av halterna av kalcium, magnesium och kalium uppmättes också i tallarnas barr.
Men träden tillväxte ändå lika bra som på obehandlade kontrollytor, eller till och med signifikant bättre vid den lägsta kvävedosen.