Granbarkborrens fiender kan inte förhindra att värme och torka orsakar utbrott av granbarkborre. Men de kan påverka utbrottens storlek och att skadorna minskar snabbare, berättar SLU i ett nytt faktablad.
Genom försök har man sett att mellan 25 och 87 procent färre granbarkborrar kläcks där fiender finns. Variationen styrs av vilka arter som finns på platsen.
Vid försöken har man burat in angripna stammar med finmaskigt nät och jämfört dem med icke inburade stammar.
Granbarkborren har gott om fiender. Mer än 70 olika fientliga arter har hittats i granbarkborrens gångsystem. Vanligast är skalbaggar, flugor eller parasitsteklar. Även hackspett är en fiende – men den äter dessvärre även fiendernas fiende.
Man kan gynna fienderna genom att locka med mer mat, som kvarlämnade barkborreangripna granar eller andra angripna trädslag.
Några som skogsägare borde välkomna är myrbaggar.
– Mer tall skulle gynna andra barkborrearter än granbarkborren. Tall är också bra förpuppningsplatser för myrbaggelarver på grund av skorpbarken, de kan förflytta sig mellan träd då de ska förpuppa sig. Risken för granbarkborreangrepp är också mindre i blandbestånd än i rena granbestånd, säger Jan Weslien professor på Skogforsk, enligt SLU.
Man kan också sköta skogen så att mer ljus sipprar in i granbestånden för att gynna pollen- och nektarproducerande växter. De uppskattas av vuxna parasitsteklar.