Södra har köpt upp baltiska skogsfastigheter sedan 2006 och äger idag ungefär 25000 hektar mark i Estland och Lettland, därav 20 000 hektar renodlad skogsmark. Resten är framför allt åkermark. Andelen mark i Estland är större än i Lettland, 15000 hektar respektive 10 000.
– Vi förvaltar skogen, säger Albert Eliasson som arbetar på Södra i Växjö. Dessutom är han vd för bolagen i Baltikum.
– Markköpen är en långsiktig investering i skogsmark. Vi köper mark och administrerar på plats. Vi sköter skogen på ett bra sätt, fortsätter han, vi ser långsiktigt, jobbar med certifiering i en lokal organisation med anställda letter. De flesta fastigheterna är små så det handlar om att sälja, byta och köpa. Vi köper av privata personer och bolag.
Albert Eliasson vill inte kommentera om den här handeln är till nackdel för de baltiska staterna.
– Det vill jag inte uttala mig om, säger han. Men fördelen för köparen är att det här är en långsiktig investering.
I fjol auktionerade Estland ut cirka 50 000 hektar statlig mark, som även utlänningar får köpa. I Estland äger staten ungefär hälften av all mark.
– Investering i skogsmark har blivit ett alternativ till andra investeringar, säger Albert Eliasson.
Enligt det estniska jordbruksdepartementet hade Sverige flest privata ägare av skog och jord i Estland den 1 augusti 2010, 1511 stycken. Finländarna har börjat investera mycket i Estland och kommer på andra plats med 950 utländska privata ägare.
Det är förstås lägre markpriser, hög tillväxt och stora möjligheter att utveckla marken som lockar i de baltiska staterna. Estland och Lettland har mycket lövskog och barrskog. Skogsfastigheterna är mycket små och ligger på mellan fem och 20 hektar. Skogen är ofta sämre skött än i Sverige.
Generellt räknar man med att priserna för skogsfastigheterna i Baltikum ligger på en tredjedel jämfört med Sverige.
Förutom Södra investerar till exempel Sveriges största skogsägande privata företag, Bergviks skog i Falun, i Baltikum. Man äger 35 000 hektar skogsmark i Lettland. Även norska Foran är en stor aktör i Baltikum.
Eftersom intresset är stort satte mäklarföretaget Areal i höstas igång med försäljning av skogsfastigheter till svenska köpare i samarbete med Skogssällskapet.
Realfond Skog är ett annat företag med samma mål. I en artikel i Dagens Industri säger Marcus Jibréus på Realfond Skog att priset på privata skogsfastigheter i Baltikum är mellan en sjundedel och en femtedel av priserna här hemma. Han påpekar också att råvaran i stort sett är densamma.
Och Sverige ingår i ett internationellt mönster sedan 2006. Alltså på snart fem år, har mellan 15 och 20 miljoner hektar av världens jordbruksmark övergått i utländsk ägo eller hyrts ut på långtidskontrakt. För att få en uppfattning om hur mycket mark det handlar om kan man jämföra siffrorna med storleken på hela Sveriges jordbruksmark som 2007 uppgick till 2,7 miljoner hektar.
Enligt tyska Agrifuture köper till exempel Kina upp mark i Laos, Filippinerna, Ryssland och Australien. Japan köper mark i USA, Brasilien och Nya Zeeland. Saudiarabien köper mark i Indonesien och Sudan.
Förenade arabemiraten köper mark i Pakistan och Sudan. Sydkorea investerar i Mongoliet, Indonesien, Sudan och Argentina.
Dessa länder, Kina, Japan, Saudiarabien, Sydkorea och Förenade arabemiraten är de fem största vad gäller landgrabbing i världen.
Internationellt har kritiken vuxit. FAO, FN:s livsmedelsorganisation, driver frågan om internationella riktlinjer för de här markavtalen för att undvika att enbart marköparna gynnas. I Brasilien är debatten het. Priserna ökar när plantager etableras och den brasilianska regeringen har uttryckt en viss rädsla över denna markspekulation. Den skulle kunna sätta stopp för en epok med starka utländska investeringar i virke och skogsindustri.
Text: Susanne Gäre
SKOGEN 3/11