Reidar Persson skriver på SKOGENdebatt, med anledning av min nya kunskapssyntes om klimatet och skogen, bland annat att kortlivade produkter behövs. Hans viktigaste punkt, som jag ser på det, är att hållbar utveckling är en global angelägenhet. Men det ändrar inte det faktum att svensk skogsnäring kan göra betydligt mer klimatnytta än idag.
Utsläppen behöver minska, eftersom klimateffekterna ökar med varje fördröjning av utsläppsminskningen. Kolsänkor behövs som ett viktigt komplement. De finns med både i det globala Parisavtalet och i EU:s gemensamma klimatpolitik. Den svenska skogen är en pusselbit i det globala arbetet. Över lag bidrar klimatlösningar till positiv utveckling i världen.
Skogen ska fortsätta brukas
Hur skogen brukas i Sverige och vad träråvaran används till ser i stort sett ut på samma sätt idag som innan klimatfrågan kom upp på agendan. Det handlar inte om huruvida vi ska bruka skogen eller inte – det kommer vi att fortsätta göra. Den samlade forskningen visar på vikten av att utveckla brukandet till att också harmoniera mer med klimatnytta, och med andra viktiga nyttor såsom biologisk mångfald och skogsägares lönsamhet.
För det första behöver kolsänkan förstärkas. Det effektivaste för att åstadkomma det vore att begränsa avverkningen måttligt genom exempelvis längre omloppstider eller mindre intensiva gallringar. För det andra behöver produktmixen utvecklas.
Träråvara är ett fantastiskt material som många olika produkter kan göras av. Att använda en större andel av träråvaran till långlivade och nya typer av kortlivade produkter (textilier, kemikalier, kompositmaterial, och så vidare) skulle snabbt öka klimatnyttan.
Visst behövs toapapper
Reidar Persson betonar att kortlivade produkter som toapapper, mensskydd och blöjor behövs. Det kan man bara hålla med om, men att ta toapapper som argument för ett hårt brukande av skogen blir bakvänt då det handlar om en tämligen begränsad del av träråvaran. Toapapper ryms mer än väl även i en mer modern produktmix och en förstärkt kolsänka.
Det är viktigt att stödja en god utveckling globalt, men det görs inte genom att fortsätta bruka skogen som tidigare eller bevara dagens produktmix. På övergripande nivå belastar konsumtionen i rikare länder både mark och skog i fattigare länder. Mer av marken i dessa länder borde få gagna de lokala livsvillkoren och den lokala ekonomin. Här håller jag med Reidar Persson.
Minskning – både här och globalt
Läckagefrågan finns. Den är komplex och uppskattningar av hur stor effekten är skiljer sig åt. Över lag visar litteraturen att en eventuell minskning av skogsproduktionen i Sverige inte fullt ut leder till en motsvarande ökning någon annanstans.
I ett globalt perspektiv är dessutom långsamväxande norrländsk gran knappast den klimatmässigt bästa råvaran för många kortlivade produkter, jämfört med snabbväxande trädslag i mildare klimatzoner. Läckageeffekter kan också motverkas med en systemsyn, gärna en global sådan.
Det som skribenten också tar upp, att klimatforskare borde låta skogen vara, känns som onödigt revirtänkande. Skogen handlar idag om mycket mer än produktion. Många av dagens utmaningar finns just i skärningar mellan olika traditionella forskningsområden. För min del får skogsforskare gärna forska om klimatrelaterade frågor. Och jag hoppas att många finner den kunskapssyntes jag skrivit informativ, oavsett vilka slutsatser de sedan drar utifrån kunskapsläget.
Det känns roligt att Reidar Persson har läst den.
MARKKU RUMMUKAINEN
Professor i klimatologi och ledamot i KSLA. Tidigare även ledamot i klimatpolitiska rådet och Sveriges representant i IPCC.