|
Virkesmarknad. Stamprislista är en ny prissättningsmodell för avverkningsuppdrag. Köparen betalar ett kubikmeterpris (kr/m3fub) som baseras på trädets diameter i brösthöjd (DBH-klass) istället för pris per stock som är beroende av stockens toppdiameter och längd. I princip ska skördarmätningen ge samma resultat som en inmätning vid industrin. Skillnaden är att skördardatorn gör jobbet och skogsägaren kan få betalt relativt snart efter att skördarlistan skrivits ut. För köparen innebär det att priset sätts oavsett hur stammen kapas, vilket ger frihet att snabbt ladda in nya apteringsinstruktioner om marknadens krav plötsligt ändras.
–Det här är ytterligare en affärsform, säger Urban Blomster, marknadschef på Södra. Än så länge… säger han.
–Jag kan tänka mig att nästa steg är samma metod som finländarna alltmer praktiserar. Där ligger även den ordinarie prislistan i datorn. Då går det att jämföra de båda prislistorna, den ordinarie och stamprislistan. Men vi måste lära oss gå innan vi springer.
När Södra och Sveaskog använder stamprislistor bedöms inte kvaliteten stockvis vid industrin. Den bestäms istället objektsvis utifrån trädens ålder och brösthöjdsdiameter. I Sveaskogs fall tar man också hänsyn till var trädet växer, breddgrad och höjd över havet. Dessa variabler bestämmer kvaliteten och ligger till grund för betalningen.
Ger då stamlistan verkligen lika mycket i betalning till skogsägaren som när man mäter in virket vid industrin?
–Vi har jämfört utfallet av en stamprislista med det inmätta virket och vi hävdar att nivåerna på betalningen är densamma. För att vara säkra så här i början mäts ”stamfelsveden”, alltså stockar med kvalitetsfel, även vid ordinarie virkesmätning och jämförs med skördarnas klassning. Felet ska då ligga inom plus/minus 2 procent. Det är en trygghetsfråga för skogsägaren, menar Urban Blomster.
Du som är medlem kan läsa hela artikeln och resten av tidningen på medlemssidorna.
SKOGEN 9/12