Sedan ett par decennier har omfattande angrepp av rostsvampen i tallbestånd uppmärksammats i framför allt östra Norrbotten. Men angrepp finns i Västerbotten och ner till Jämtland.
Infektionen kan synas som sår både på stammar och grenar. En greninfektion behöver inte bli ett stort problem så länge den inte växer in mot stammen. Ett lindrigt angrepp på stammen behöver inte heller påverka så mycket. Men en allvarlig infektion som sprider sig runt stammen och stryper ledningsbanorna kan döda trädet.
Man vet att trädet infekteras genom luftburna sporer som landar på årsbarr och tar sig in i klyvöppningar. Men det saknas kunskap om hur svampen bekämpas effektivt.
Skogforsk har fått i uppdrag att undersöka hur olika skötselåtgärder kan påverka förloppet. Det görs på hårt törskateangripna provytor i gallrings- och röjningsbestånd.
Forskarna har bland annat försökt att hindra spridningen på samma sätt som skogsägare ofta gör. Det vill säga sanering genom att röja och gallra bort angripna tallar. Man har även premierat gran och löv.
Inventeringar visar nu att man lyckats bäst med att ta bort törskateangripna huvudstammar i gallringarna. Vid så kallad saneringsgallring var 77 procent av törskateangripna huvudstammar borttagna, att jämföras med 65 procent vid saneringsröjning.
Orsakerna till skillnaden är inte klarlagda men en sak framgår. Nämligen att vid röjningarna råkade många lätt skadade huvudstammar, alltså med enbart grensår, lämnas kvar. Detta i kontrast till gallringarna där de flesta lätt skadade huvudstammarna tagits bort.
Det tycks alltså vara svårt, även för ett tränat öga, att identifiera framför allt grenangrepp i röjningarna. Det här är en utmaning eftersom tidiga åtgärder verkar vara bäst för att bromsa törskaten.
Möjligen, tror forskarna, kan det vara lättare att identifiera skadade grenar om man går in något senare i röjningsskogen. Det är också viktigt att röja vid tidpunkten när törskateskasvampen syns mest. Det är när den sporerar, oftast i juni.
Förebyggande åtgärder som rekommenderas i nuläget är att spara ett överskott av stammar. Där det är möjligt bör man prioritera gran och löv före tall.
Vid nyetablering av bestånd i högriskområden för törskate bör också andra trädslag än tall övervägas. Särskilt på vad som brukar kallas granmarker. De kännetecknas av rik vegetation, finkorniga jordar, frisk till fuktig mark samt på marker med hög förekomst av skogskovall i fältskiktet, uppger Skogforsk.
Om projektet Demoförsök törskate: Inleddes 2020 och pågår i tio år. Totalt ingår sju gallringsbestånd och åtta röjningsbestånd med sammanlagt 684 permanenta cirkelprovytor. Syftet är att undersöka hur olika gallrings- och röjningsstrategier påverkar angreppsförlopp, avdöende och beståndssammansättning över tid. I projektet testas tre skötselstrategier: Sanering: att gallra och röja bort samtliga angripna tallar och premiera gran och löv över tall. Förbandsgallring/röjning: en mer normal gallring med jämnt förband. Kontrollyta: där man helt låter bli i att gallra eller röja. Projektet drivs av Skogforsk på uppdrag av Norra Skog, Sveaskog, Holmen Skog och SCA Skog.