Troligen kommer skadorna från den snörika vintern 2009/10, då contortatallen led av upplegan (blötsnö som frös fast i barrskruden).
— Den gemensamma nämnaren för de drabbade bestånden är att de kan karakteriseras som granmarker, berättar Per Hansson, docent i tillämpad skogspatologi. Det är alltså bördiga, finjordsrika ståndorter av blåbärstyp eller rikare.
— Våra inhemska trädslag drabbades inte av den tunga snön, inte heller den ryska lärken. De har kronor som är mer lämpade för norrländska snöförhållanden.
Det kan också vara så att contortorna inte förmår resa sig särskilt bra efter att ha blivit nedtyngda av blötsnö.
Dessutom verkar skadorna öka, och en förklaring till det kan vara att allt fler bestånd vuxit in i riskabel höjd.
På SCA satsar man på contorta. Där har man större skador av snö och vind i contortaskog än bland andra trädslag.
— Men tallen är utsatt för så mycket annat, säger Pelle Gemmel som är skogsvårdschef på SCA Skog.
— Därför har vi generellt ”bättre” ungskogar av contorta än av vanlig tall. Vi analyserar just nu ett stort material från vår ungskogstaxering och det finns mycket som sker i skogen som vi kollar upp till våren.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se