— Avkastningen är 15 procent. Snart kanske 50 procent av industrivirket kommer från plantager, menade han och var kritisk till det svaga utlandsintresset hos svenskt skogsfolk — och svenska studenter.
Stora Enso erbjuder examensarbeten i Kina tillsammans med SLU. Men man får nätt och jämt ihop tillräckligt med studenter, trots att kostnaderna är betalda. ”Varför åka på två månader till Kina när man har både hund och flickvän att ta hand om här?” som en SLU-anställd beskriver en vanlig inställning.
— Man ser inte förändringarna om man sitter här hemma. Och var ska vi rekrytera framtidens anställda, undrade Genfors. Kanske blir det från universitetet i Sao Pãulo i stället för Umeå, sade han till det dryga hundratalet från forskning och myndigheter som sökt sig dit tillsammans med halvdussinet bolagstjänstemän och en klick studenter.
Egentligen vill Stora Enso gärna ha nordbor i företagen även framöver. En del av etableringen på södra halvklotet handlar om att lansera nordiska värden. Om naturvårdstänkande, socialt ansvar och ett uthålligt skogsbruk.
— Vi kan påverka agendan i de här länderna. Även det är en anledning att åka dit. Våra inventeringar kan bli en milstolpe i Laos. Industrin måste ligga före och vi måste uppföra oss väl. Det öppnar dörren till nya marknader.
Än så länge ger den nordiska profilen alltså konkurrensfördelar. Men det är inte självklart att sådana värden fortfarande har betydelse om 15 år, varnar Genfors.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se